Det här med att man kan ringa samtal man vill hålla kort när man vet att bebis är lite kinkig i bakgrunden. Så att man så fort man sagt sitt ärende M å S t e "se efter honom".
I LOVE IT!
#perksofbeeingamother
måndag 9 december 2013
torsdag 31 oktober 2013
Gräva sin egen grav?!
Alltså. Seriöst. Vi spenderar deras första år med att leka med sådana här skumma läbbiga leksaker (se bild) och göra konstiga ljudeffekter.
Och sen förstår vi INGENTING när de börjar drömma mardrömmar och tro på monster med läbbiga utseenden och konstiga ljud.
Och sen förstår vi INGENTING när de börjar drömma mardrömmar och tro på monster med läbbiga utseenden och konstiga ljud.
onsdag 30 oktober 2013
Snarksamtal
I sängen igår kväll
Jag: Psst Marcus, du snarkar jättehögt!
M: ZZZZZZZzzzzZZZZZ
Jag: Maaaaarcus!
M: Va??
Jag: Du snarkar jättehögt, din son typ rycker till för varje in- och utandning du gör.
M (förvånad): Nähä, jag är ju vaken!!
Jag: Nä, Älskling, du är verkligen inte det.
M (nu med en påtagligt förvirrad röst): Jasså. Men vad är det du vill att jag ska göra?
Jag: Sluta snarka?!
M: Jahaaa...såhär
Jag (nu förvirrad): Ja, jo, jag antar det. Just nu snarkar du ju inte.
M: Bra! .................. ZZZZZZZZzzzzZzzz
Jag: Psst Marcus, du snarkar jättehögt!
M: ZZZZZZZzzzzZZZZZ
Jag: Maaaaarcus!
M: Va??
Jag: Du snarkar jättehögt, din son typ rycker till för varje in- och utandning du gör.
M (förvånad): Nähä, jag är ju vaken!!
Jag: Nä, Älskling, du är verkligen inte det.
M (nu med en påtagligt förvirrad röst): Jasså. Men vad är det du vill att jag ska göra?
Jag: Sluta snarka?!
M: Jahaaa...såhär
Jag (nu förvirrad): Ja, jo, jag antar det. Just nu snarkar du ju inte.
M: Bra! .................. ZZZZZZZZzzzzZzzz
tisdag 20 augusti 2013
Bebisnytt!!!
Sigge gav oss ett leende i förrgår!!!! Jamen på riktigt alltså. Inget magknips-smile. Inget "jag-ligger-och-sover-och-drar-på-smilbandsreflexen"-leende. Och framförallt ingen övertolkande-föräldrar-inbillning (sånt är vi duktiga på annars). Utan ett riktigt jäkla prima leende.
Nu var det kanske inte oss han log åt utan hunden på denna bild (Marcus har klistrat väggdekaler i "taket" där Sigge ligger och kikar vid blöjbyte (ofta alltså) på skötbordet). Men 10 minuter senare fick jag ett jag oxå (YAY). Vilket underbarn vi har!
Igår fångade jag sista sekunden av ett leende på video. Men WOW liksom.
Som om inte det vore nog. Idag ska jag med en vän på Barnens hus utförsäljning. Men halleluja liksom. Känns som julafton!
#mittnyaliv
#nyaprioriteringar
Nu var det kanske inte oss han log åt utan hunden på denna bild (Marcus har klistrat väggdekaler i "taket" där Sigge ligger och kikar vid blöjbyte (ofta alltså) på skötbordet). Men 10 minuter senare fick jag ett jag oxå (YAY). Vilket underbarn vi har!
Igår fångade jag sista sekunden av ett leende på video. Men WOW liksom.
Som om inte det vore nog. Idag ska jag med en vän på Barnens hus utförsäljning. Men halleluja liksom. Känns som julafton!
#mittnyaliv
#nyaprioriteringar
lördag 17 augusti 2013
Honk honk
Mina nya boobiesar är ju en hel story för sig själv. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel bok om dem just nu, även utan att alls nämna varken sjukliga siffer- och bokstavskombinstioner eller bröstvårtetransformation!
Jag har och har haft mängder med mjölk (bra jobbat kroppen!!) men det som i början fick mig att känna mig som en silikonstinn bimbo har nu lugnat ner sig till vanliga stora halvslappa bröst. Detta innebär tydligen att mjölkproduktionen är i balans. Yay?! Men det innebär oxå att det inte är lika lätt att avgöra vilken tutte som har den äran att stå näst på tur för att få göra min son mätt och nöjd.
Så jag har utvecklat en metod. Kanske inget jag kommer att ta patent på men ändå en prima metod (if you ask me liksom).
Den går ut på följande:
1. Inspektera brösten ockulärt där de ligger och skvalpar i bysthållaren (ja alltså titta på dem). Vilken kupa är mest illasittande? Mest dubbelpatte vinner.
2. Allt som oftast så har man fyra bröst när man tittar ner under blusen och då krävs det att man blir lite mer "hands On". Bokstavligen! Det är då dags för klämtestet. Detta går ut på att jag med varsin hand grabbar tag i varsitt bröst. Här kan man vid stor tidstillgång leka "hela havet stormar", men av erfarenhet vet jag att det finns ett bröst till varje hand (om inte ens partner är med i leken) vilket gör att höger hand till höger tutte och samma med vänster ändå är enklast.
Halvvägs till ett köpkvarter härom dagen så tyckte Sigge att det var dags att vakna och då kom såklart hungern som ett brev på posten (det uttrycket börjar kännas daterat, man får ju typ riktiga brev max 1 gång per år numera). Nemas problemas tänkte jag men ville ändå effektivisera processen så att det mer eller mindre bara var att stoppa fullast bröst i munnen på barnet mitt så fort vi nådde amningsrummet.
Så jag utför min bröstcheckar-rutin med ena handen och rullar barnvagn långsamt genom köpcentrumet med andra och känner mig som vilken proffsmamma som helst....jag identifierar stinnast bröst och håller kvar handen där för att slippa göra om hela grejen igen och minnas vilket bröst som drog det längsta strået (eller kortaste..minns aldrig riktigt innebörden av det där).
Och just där och då infinner sig en sjukt nöjd känsla av att jag har koll på den här mammagrejen nu...tills det blir dags att titta upp lite för att se vart jag går.. Och blicken landar på ett gäng 15-16-åriga killar som med stora ögon och öppna munnar står och betraktar den lyckliga mamman (jag) som just har tafsat på sig själv helt ogenerat och mycket noggrannt.
Jag tänkte ett slag att jag borde förklara mig, typ peka på Sigge i vagnen och göra amningsrörelser (eller peka på munnen eller så), men fann mig snabbt då jag insåg att det nog kunde förvirra ännu mer än händelsen de just bevittnat.
Så jag pep snabbt iväg med en påkommen och generad uppsyn, glad att jag inte behöver höra när de berättar om den underliga tuttklämmande tanten för sina vänner. Men mest orolig för att jag vet att smartphones och youtube finns :O
Jag har och har haft mängder med mjölk (bra jobbat kroppen!!) men det som i början fick mig att känna mig som en silikonstinn bimbo har nu lugnat ner sig till vanliga stora halvslappa bröst. Detta innebär tydligen att mjölkproduktionen är i balans. Yay?! Men det innebär oxå att det inte är lika lätt att avgöra vilken tutte som har den äran att stå näst på tur för att få göra min son mätt och nöjd.
Så jag har utvecklat en metod. Kanske inget jag kommer att ta patent på men ändå en prima metod (if you ask me liksom).
Den går ut på följande:
1. Inspektera brösten ockulärt där de ligger och skvalpar i bysthållaren (ja alltså titta på dem). Vilken kupa är mest illasittande? Mest dubbelpatte vinner.
2. Allt som oftast så har man fyra bröst när man tittar ner under blusen och då krävs det att man blir lite mer "hands On". Bokstavligen! Det är då dags för klämtestet. Detta går ut på att jag med varsin hand grabbar tag i varsitt bröst. Här kan man vid stor tidstillgång leka "hela havet stormar", men av erfarenhet vet jag att det finns ett bröst till varje hand (om inte ens partner är med i leken) vilket gör att höger hand till höger tutte och samma med vänster ändå är enklast.
Halvvägs till ett köpkvarter härom dagen så tyckte Sigge att det var dags att vakna och då kom såklart hungern som ett brev på posten (det uttrycket börjar kännas daterat, man får ju typ riktiga brev max 1 gång per år numera). Nemas problemas tänkte jag men ville ändå effektivisera processen så att det mer eller mindre bara var att stoppa fullast bröst i munnen på barnet mitt så fort vi nådde amningsrummet.
Så jag utför min bröstcheckar-rutin med ena handen och rullar barnvagn långsamt genom köpcentrumet med andra och känner mig som vilken proffsmamma som helst....jag identifierar stinnast bröst och håller kvar handen där för att slippa göra om hela grejen igen och minnas vilket bröst som drog det längsta strået (eller kortaste..minns aldrig riktigt innebörden av det där).
Och just där och då infinner sig en sjukt nöjd känsla av att jag har koll på den här mammagrejen nu...tills det blir dags att titta upp lite för att se vart jag går.. Och blicken landar på ett gäng 15-16-åriga killar som med stora ögon och öppna munnar står och betraktar den lyckliga mamman (jag) som just har tafsat på sig själv helt ogenerat och mycket noggrannt.
Jag tänkte ett slag att jag borde förklara mig, typ peka på Sigge i vagnen och göra amningsrörelser (eller peka på munnen eller så), men fann mig snabbt då jag insåg att det nog kunde förvirra ännu mer än händelsen de just bevittnat.
Så jag pep snabbt iväg med en påkommen och generad uppsyn, glad att jag inte behöver höra när de berättar om den underliga tuttklämmande tanten för sina vänner. Men mest orolig för att jag vet att smartphones och youtube finns :O
onsdag 14 augusti 2013
Att vara mamma..
...visar sig vara väldigt likt att ha någon slags paranoid psykisk sjukdom. ALLT OCH ALLA verkar vara ute efter min bebis. Jag tycker mig höra myggorna förtjust skrika "PRIMA bebishull i den turkosa vagnen!!!!" till varandra så fort vi kliver ut genom dörren.
Och jag HATAR den jäveln som skändade min sons näsa på detta brutala sätt (okej han låg kanske med handen över näsan och okej det röda försvann efter mindre än en minut när han avlägsnat handen. Men det går inte att utesluta att det kan ha varit nåt knott som tagit sig en tugga av finaste Sigge-näsan)
Bilar, cyklar och alla slags rörande fordon (och varelser) tycks te sig ovanligt och orimligt vårdslöst när min son är närvarande och jag är konstant sekunder från att antingen
1. Brista ut i hysteriskt gråt i stil med killars stereotypa bild av en kraftigt på påverkad PMS-brud
i tonåren
2. Psykovråla okvädesord och hytta med nävar och ben
3. Bosätta mig i en stuga i skogen med mina älsklingar och aldrig någonsin igen åka därifrån
Men denna kärleken. OJ OJ OJ! Who knew liksom. Visst har man ju hört folk snacka om hur vackra deras barn är och hur man inte känt kärlek förrän man håller i sitt barn. Men det där har man ju tagit med en nypa salt. Tänkt att folk överdriver och försöker intala sig själv alla de där sakerna för att orka igenom småbarnstiden. För till och med föräldrar med butt-ugly skrikbebisar säger ju sådär.
Och kanske är det just så. Jag är bara glad att jag har fått den finaste lilla bebisen i världen. Ren och skär perfektion som har gjort det svårt att fortsätta vara ödmjuk. Jag menar, JAG har ju skapat fullkomlig fulländning! :) Varenda fjärt han släpper känns fantastisk och värdefull!
Ska man skriva en så kallad förlossningsberättelse här i bloggen eller är det tråkigt för alla utom mig själv?!
Nu ska jag klämma lite på mjuk bebiskind och fortsätta förklara för min lilla pojke vilken gudagåva han är (näpp, blir nog ingen ödmjuk självkritisk kille av det här sen)
KRAM från en nyfrälst mamma
Och jag HATAR den jäveln som skändade min sons näsa på detta brutala sätt (okej han låg kanske med handen över näsan och okej det röda försvann efter mindre än en minut när han avlägsnat handen. Men det går inte att utesluta att det kan ha varit nåt knott som tagit sig en tugga av finaste Sigge-näsan)
Bilar, cyklar och alla slags rörande fordon (och varelser) tycks te sig ovanligt och orimligt vårdslöst när min son är närvarande och jag är konstant sekunder från att antingen
1. Brista ut i hysteriskt gråt i stil med killars stereotypa bild av en kraftigt på påverkad PMS-brud
i tonåren
2. Psykovråla okvädesord och hytta med nävar och ben
3. Bosätta mig i en stuga i skogen med mina älsklingar och aldrig någonsin igen åka därifrån
Men denna kärleken. OJ OJ OJ! Who knew liksom. Visst har man ju hört folk snacka om hur vackra deras barn är och hur man inte känt kärlek förrän man håller i sitt barn. Men det där har man ju tagit med en nypa salt. Tänkt att folk överdriver och försöker intala sig själv alla de där sakerna för att orka igenom småbarnstiden. För till och med föräldrar med butt-ugly skrikbebisar säger ju sådär.
Och kanske är det just så. Jag är bara glad att jag har fått den finaste lilla bebisen i världen. Ren och skär perfektion som har gjort det svårt att fortsätta vara ödmjuk. Jag menar, JAG har ju skapat fullkomlig fulländning! :) Varenda fjärt han släpper känns fantastisk och värdefull!
Ska man skriva en så kallad förlossningsberättelse här i bloggen eller är det tråkigt för alla utom mig själv?!
Nu ska jag klämma lite på mjuk bebiskind och fortsätta förklara för min lilla pojke vilken gudagåva han är (näpp, blir nog ingen ödmjuk självkritisk kille av det här sen)
KRAM från en nyfrälst mamma
söndag 14 juli 2013
130712
Kl. 16,34 föddes den 3835 gram tunga och 51 cm långa Bror Sigge Marcus Henriksson.
Det hela började med att vattnet gick på onsdag kväll vid 8-tiden och sen kom värkarna igång vid 15 på torsdag. Och sen föddes han på ett dramatiskt sätt på fredag efter 25 timmars värkarbete.
Den finaste lilla pojken man kan tänka sig och jag har aldrig upplevt en sån kärlek!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det hela började med att vattnet gick på onsdag kväll vid 8-tiden och sen kom värkarna igång vid 15 på torsdag. Och sen föddes han på ett dramatiskt sätt på fredag efter 25 timmars värkarbete.
Den finaste lilla pojken man kan tänka sig och jag har aldrig upplevt en sån kärlek!
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 25 juni 2013
Prinsessan på ärten...
....NOT!!
Det första vi gör när vi vaknar på morgonen är att slå på tv:n och kolla mobilerna. Ja, det kan man ju ha åsikter om kanske (men min åsikt är att vi gör som vi vill och som för oss glada och allt multimediabruk kan hänvisas till att "hänga med i tiden" och därmed indirekt motverka åldrandet....boom!)
Hur som helst. För några dagar sedan var både överslagaren (fjärrkontrollen) och mobilen spårlöst borta. Stressen och paniken som kunde läsas i mina ögon när jag låg där som en skalbagge på rygg och sprattlade (viftade lätt) med ben och armar för att kunna häva runt mig för att hitta tingen (jag misslyckades) kunde oxå höras i mitt gälla falsetta "Maaaaaarcööööössss, vakna, det är VIKTIGT".
När jag förklarat det allvarliga i situationen började Marcus ställa irriterande frågor som "men vart hade du mobilen sist" och "vart la du överslagaren efter att du satt på sleep-timern igår". Som att han helt missat att min hjärna numera är lika brukbar som Arnold Schwarzenegger i gulliga komedier (Ping dagissnuten).
Mitt svar blev "här" och så pekade jag så diffust jag kunde lite här och där i sängen.
Efter en noggrann genomsökning av hela sovplatsen knäckte Marcus lite försynt att det ju faktiskt fanns en plats i sängen vi inte letat på (nämligen ytan under min kropp).
Och nu må jag vara tämligen välgödd och allmänt mjukdegig men jag protesterade högljutt med att förklara att en iPhone och en kanalbytare á 20x5 cm ligger man inte helt obemärkt på.
Marcus höll med men insisterade ändå på att vi skulle kolla "för att vara säkra" som han uttryckte det.
Motvilligt lät jag honom tippa över min kroppshydda på sidan för att kontrollera vad som dolde sig därunder och/eller i mina fettveck.
Nu ska vi inte fördjupa oss så mycket mer i den här historien tycker jag, men både telefon och fjärrkontroll återfanns hyfsat välbehållna så småningom.
Idag ska jag in till SÖS för att klippa upp cerclaget som opererades in akut i vecka 15. Vårt sista delmål innan bebis har fritt fram att anlända. Wow!
Åsa -som alldeles nyligt återgått till vanlig hudform och blivit av med en perfekt hudavgjutning av ett stycke telefon och en fullsize-överslagare från sin bakdel.
Det första vi gör när vi vaknar på morgonen är att slå på tv:n och kolla mobilerna. Ja, det kan man ju ha åsikter om kanske (men min åsikt är att vi gör som vi vill och som för oss glada och allt multimediabruk kan hänvisas till att "hänga med i tiden" och därmed indirekt motverka åldrandet....boom!)
Hur som helst. För några dagar sedan var både överslagaren (fjärrkontrollen) och mobilen spårlöst borta. Stressen och paniken som kunde läsas i mina ögon när jag låg där som en skalbagge på rygg och sprattlade (viftade lätt) med ben och armar för att kunna häva runt mig för att hitta tingen (jag misslyckades) kunde oxå höras i mitt gälla falsetta "Maaaaaarcööööössss, vakna, det är VIKTIGT".
När jag förklarat det allvarliga i situationen började Marcus ställa irriterande frågor som "men vart hade du mobilen sist" och "vart la du överslagaren efter att du satt på sleep-timern igår". Som att han helt missat att min hjärna numera är lika brukbar som Arnold Schwarzenegger i gulliga komedier (Ping dagissnuten).
Mitt svar blev "här" och så pekade jag så diffust jag kunde lite här och där i sängen.
Efter en noggrann genomsökning av hela sovplatsen knäckte Marcus lite försynt att det ju faktiskt fanns en plats i sängen vi inte letat på (nämligen ytan under min kropp).
Och nu må jag vara tämligen välgödd och allmänt mjukdegig men jag protesterade högljutt med att förklara att en iPhone och en kanalbytare á 20x5 cm ligger man inte helt obemärkt på.
Marcus höll med men insisterade ändå på att vi skulle kolla "för att vara säkra" som han uttryckte det.
Motvilligt lät jag honom tippa över min kroppshydda på sidan för att kontrollera vad som dolde sig därunder och/eller i mina fettveck.
Nu ska vi inte fördjupa oss så mycket mer i den här historien tycker jag, men både telefon och fjärrkontroll återfanns hyfsat välbehållna så småningom.
Idag ska jag in till SÖS för att klippa upp cerclaget som opererades in akut i vecka 15. Vårt sista delmål innan bebis har fritt fram att anlända. Wow!
Åsa -som alldeles nyligt återgått till vanlig hudform och blivit av med en perfekt hudavgjutning av ett stycke telefon och en fullsize-överslagare från sin bakdel.
fredag 21 juni 2013
Vecka 37
Vecka 37 firas med att mina fötter antagit en högst osmaklig gravidform och ett överhängande hot om att rent av explodera vid minsta belastning. Jag ska alltså inte försöka mig på stunts som att våghalsigt försöka böja på tårna eller hujedamig stå på ett ben. Det sista är nog dock fysiskt omöjligt för det har naturen löst av sig själv med hjälp av massiv tjockma!
Har jag förresten berättat att jag är alla reklammakares våra dröm? Jag går på allt. Det finns inget med rimligt pris (alltså inte bilar) som sänts som tv-reklam som jag inte har köpt iaf en gång. Jag menar, inte betalar de (företagen) massa dyr reklam för att stå och ljuga mig rätt i ansiktet väl? VÄL??
Hur som helst så ser ni nedan mitt senaste köp. Alkoholfria drinkar!!! Ja, men halleluja!! Inte ska man behöva vara utan drinkar bara för att man inte vill bli fuller längre. 20 kr kostar det för 25 cl alkoholfri drink, och det är ju JÄTTEBILLIGT i jämförelse med alkoholditot. Toppen ju. Bara kanske den lilla detaljen att en alkoholfri drink egentligen bara är typ 2 olika juicer som man mixar.
Jag var jättenöjd och satt i soffan och gjorde tummen upp åt höger och vänster tills Marcus påpekade den lilla detaljen och la till att nästa gång kanske jag kan ge han den tjugan så köper han FYRA juiceförpackningar (självblandning) och gör 4 LITER superdrink till mig för samma peng.
Man kan säga att mitt leende stelnade och tummen-uppandet upphörde.
Har jag förresten berättat att jag är alla reklammakares våra dröm? Jag går på allt. Det finns inget med rimligt pris (alltså inte bilar) som sänts som tv-reklam som jag inte har köpt iaf en gång. Jag menar, inte betalar de (företagen) massa dyr reklam för att stå och ljuga mig rätt i ansiktet väl? VÄL??
Hur som helst så ser ni nedan mitt senaste köp. Alkoholfria drinkar!!! Ja, men halleluja!! Inte ska man behöva vara utan drinkar bara för att man inte vill bli fuller längre. 20 kr kostar det för 25 cl alkoholfri drink, och det är ju JÄTTEBILLIGT i jämförelse med alkoholditot. Toppen ju. Bara kanske den lilla detaljen att en alkoholfri drink egentligen bara är typ 2 olika juicer som man mixar.
Jag var jättenöjd och satt i soffan och gjorde tummen upp åt höger och vänster tills Marcus påpekade den lilla detaljen och la till att nästa gång kanske jag kan ge han den tjugan så köper han FYRA juiceförpackningar (självblandning) och gör 4 LITER superdrink till mig för samma peng.
Man kan säga att mitt leende stelnade och tummen-uppandet upphörde.
tisdag 18 juni 2013
Är det inte dags för gissningar?
Vad tror ni? Kön, datum hen föds och vikt på ungen min?
Fakta!
Bebisen är beräknad till 19:e juli.
Under graviditeten har jag bara velat äta godis och sött (om det nu undgått någon) och fått kväljningar av kött, fisk och fågel.
Cerclaget (bandet som sytts in i livmodertappen) klipps bort den 26:e juni (AJ)
Jag har hormonrand
Bebisen är livlig i magen och har varit hela tiden.
Bebisen ligger exakt på tillväxtkurvan för sin vecka och är alltså varken stor eller liten.
Bilder idag (vecka 36...går in i vecka 37 på fredag)
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 14 juni 2013
Cry baby!
Den här graviditeten har präglats av gråt. Gråt i mängder. Först de där veckorna när jag knappt vågade andas av skräcken för att förlora det mest värdefulla jag någonsin haft. Det lilla knyttet jag hade i magen när jag opererades akut i vecka 15 och jag låg där på operationsbordet med 10 personer runt mig, och inte en enda av dem verkade "märka" att jag grät så jag skakade (ja, i den tredjedel av kroppen som inte var bortbedövad vill säga).
Då bad jag för första gången i mitt liv till högre makter att de skulle låta min lilla bebis leva och ta mitt liv istället om det skulle behövas så fort hen var född och säker.
Men sen var det som att gråten aldrig tog slut, den bara övergick i glädjetårar, rörd-grin och finbölande.
Flera gånger varje dag sveper det över mig och jag fäller 2-3 tårar över allt som jag är så tacksam för och allt som är fint.
Som att jag är så kär i Marcus (jamen puttinutt liksom), att vår bebis är så fin (jo, vi har 2 3D-bilder) och faktiskt ligger kvar i min mage och verkar må hur jäkla bra som helst, att bebisen har ögonfransar (antar jag?! Men tanken är så fin).
Men jag grinar oxå åt massa saker som jag tycker är så fina som ingen annan verkar hajja. Bebisskrik i en galleria, blöjreklam, blodiga naturliga förlossningar där mammorna själv fångar upp sina barn när de vaggat ut dem i nån märklig stående position. Och när man får bullar fast man borde ha ätit sin sista bulle för säkert 163 bullar sen, ja då lyckogrinas det rejält.
Så nu är ju frågan. Kommer jag få ett iskallt barn som aldrig gråter för att jag liksom gjort slut på en livstids tårar. Eller får jag ett känslobarn utan dess like, en riktig sån där HSP-person?
Vecka 36 idag. 4 veckor till fulltid. Sen får vi se om den grinar loss när den klämts ut eller om den lite kallt bara borstar bort lite fosterfett från axlarna och himlar med ögonen.
Vad är HSP undrar säkert nån. Klicka på länken. Gah!
http://lmgtfy.com/?q=HSP
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Då bad jag för första gången i mitt liv till högre makter att de skulle låta min lilla bebis leva och ta mitt liv istället om det skulle behövas så fort hen var född och säker.
Men sen var det som att gråten aldrig tog slut, den bara övergick i glädjetårar, rörd-grin och finbölande.
Flera gånger varje dag sveper det över mig och jag fäller 2-3 tårar över allt som jag är så tacksam för och allt som är fint.
Som att jag är så kär i Marcus (jamen puttinutt liksom), att vår bebis är så fin (jo, vi har 2 3D-bilder) och faktiskt ligger kvar i min mage och verkar må hur jäkla bra som helst, att bebisen har ögonfransar (antar jag?! Men tanken är så fin).
Men jag grinar oxå åt massa saker som jag tycker är så fina som ingen annan verkar hajja. Bebisskrik i en galleria, blöjreklam, blodiga naturliga förlossningar där mammorna själv fångar upp sina barn när de vaggat ut dem i nån märklig stående position. Och när man får bullar fast man borde ha ätit sin sista bulle för säkert 163 bullar sen, ja då lyckogrinas det rejält.
Så nu är ju frågan. Kommer jag få ett iskallt barn som aldrig gråter för att jag liksom gjort slut på en livstids tårar. Eller får jag ett känslobarn utan dess like, en riktig sån där HSP-person?
Vecka 36 idag. 4 veckor till fulltid. Sen får vi se om den grinar loss när den klämts ut eller om den lite kallt bara borstar bort lite fosterfett från axlarna och himlar med ögonen.
Vad är HSP undrar säkert nån. Klicka på länken. Gah!
http://lmgtfy.com/?q=HSP
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 12 juni 2013
Man vet att man är höggravid när...
... det är VÄRRE för hygienen att duscha!
Själva ansträngningen av hela duschprocessen (stå upp, hämta handduk, tvåla in sig och torka sig torr) gör en MER svettig och äcklig än att helt enkelt låta bli.
Allt ovanför läppen förutom den bruna fläcken är äkta prima svettdroppar! Jag har alltså INTE tränat i 2 timmar, utan tagit en 10-minuters dusch! Nu är ju frågan om jag ska göra om hela processen (och sitta med helt nykläckta svettpärlor istället) eller bara torka bort och låtsas att dropparna aldrig existerat.
#lortgris2013 #attluktasomengravid
Själva ansträngningen av hela duschprocessen (stå upp, hämta handduk, tvåla in sig och torka sig torr) gör en MER svettig och äcklig än att helt enkelt låta bli.
Allt ovanför läppen förutom den bruna fläcken är äkta prima svettdroppar! Jag har alltså INTE tränat i 2 timmar, utan tagit en 10-minuters dusch! Nu är ju frågan om jag ska göra om hela processen (och sitta med helt nykläckta svettpärlor istället) eller bara torka bort och låtsas att dropparna aldrig existerat.
#lortgris2013 #attluktasomengravid
tisdag 11 juni 2013
Skitbrun, med betoning på skit!
Min sambo ränner ute i solen hela dagarna på sitt sommarjobb (pluggar annars) vilket har resulterat i att han ser ut som en grekisk solbränd gud.
Jag ligger ju som sagt hemma och inomhus (och äter) vilket har resulterat i att jag ser ut som en arktisk pigmentslös Michellinfigur.
Och som för att verkligen trycka ner detta i halsen på mig så måste jag ligga och titta på denna utsikt varje kväll och morgon! Den visar före och efter på ett nästan överpedagogiskt vis som gör att jag snabbt förstår exakt hur vit hela jag är.
Men man är ju inte dum (jo det är man!), så jag klurade snabbt ut den perfekta lösningen på mitt "problem". BRUN UTAN SOL! Jag menar, smörjer in mig gör jag ju ändå varje gång efter dusch (nåja) och då kan ju smörjan lika gärna innehålla semestersolbränna. Right?!
Sagt och gjort, det nätshoppades en tub med fejksol. När det var dags för eldprov (jag är nämligen BUS-oskuld) så lämnade jag inget åt slumpen utan läste först VeckoRevyns idiotsäkra guide till hur man skulle kleta in sig på bästa sätt.
Och det verkade inte alls svårt. Inte ett dugg. Det var ju bara att använda en stor mängd och kladda in på hela kroppen och ta bort eventuellt överskott med lite bomull. Enkelt alltså....OM MAN INTE ÄR GRAVID I 9e MÅNADEN!!
Först gick det ju rätt ok. Mina armar når jag ju. Och bröstet. Och magen. Och typ låren. Sen blev det svårare. Och med svårare menar jag omöjligt! Jag når nämligen inte ens runt hela baken min för mina armar har liksom på nåt konstigt sätt krympt när jag legat här i sängen och ätit onyttigheter (jo, det är just det som hänt).
Men när jag väl börjat kunde jag ju inte sluta så jag smorde in så gott jag kunde på halva skinkorna och försökte svinga bak armarna upp mot ryggen lite (träffade kanske nån fläck var tredje försök). Benen gick lite bättre, men inte mycket. Fötterna och nederdelen av vaderna försökte jag kleta in med fötterna. Sen gav jag upp, och var rätt nöjd för det verkade som att jag inte valt en så värst stark version av brun utan sol.
Så verkade det. Till morgonen efter då jag klev upp från sängen för min morgonkiss och hör ett skräckvrål följt av
"ÅÅÅÅÅSSSAAAA!!!! Bli inte rädd nu, men det har hänt nåt väldigt. obehagligt. med. din. rumpa!"
Och det hade det. Det såg (och ser fortfarande) ut som att jag skitit ner mig själv och istället för att göra det logiska och torka bort eländet helt sonika hade lagt mig ner och glidit runt i eländet, sovit på saken och sen bara torkat bort klumparna och låtit färgresterna sitta kvar.
Men DET kära vänner. Får ni ingen bild på! Det är inte skitsnyggt om man säger så (höhö).
Jag ligger ju som sagt hemma och inomhus (och äter) vilket har resulterat i att jag ser ut som en arktisk pigmentslös Michellinfigur.
Och som för att verkligen trycka ner detta i halsen på mig så måste jag ligga och titta på denna utsikt varje kväll och morgon! Den visar före och efter på ett nästan överpedagogiskt vis som gör att jag snabbt förstår exakt hur vit hela jag är.
Men man är ju inte dum (jo det är man!), så jag klurade snabbt ut den perfekta lösningen på mitt "problem". BRUN UTAN SOL! Jag menar, smörjer in mig gör jag ju ändå varje gång efter dusch (nåja) och då kan ju smörjan lika gärna innehålla semestersolbränna. Right?!
Sagt och gjort, det nätshoppades en tub med fejksol. När det var dags för eldprov (jag är nämligen BUS-oskuld) så lämnade jag inget åt slumpen utan läste först VeckoRevyns idiotsäkra guide till hur man skulle kleta in sig på bästa sätt.
Och det verkade inte alls svårt. Inte ett dugg. Det var ju bara att använda en stor mängd och kladda in på hela kroppen och ta bort eventuellt överskott med lite bomull. Enkelt alltså....OM MAN INTE ÄR GRAVID I 9e MÅNADEN!!
Först gick det ju rätt ok. Mina armar når jag ju. Och bröstet. Och magen. Och typ låren. Sen blev det svårare. Och med svårare menar jag omöjligt! Jag når nämligen inte ens runt hela baken min för mina armar har liksom på nåt konstigt sätt krympt när jag legat här i sängen och ätit onyttigheter (jo, det är just det som hänt).
Men när jag väl börjat kunde jag ju inte sluta så jag smorde in så gott jag kunde på halva skinkorna och försökte svinga bak armarna upp mot ryggen lite (träffade kanske nån fläck var tredje försök). Benen gick lite bättre, men inte mycket. Fötterna och nederdelen av vaderna försökte jag kleta in med fötterna. Sen gav jag upp, och var rätt nöjd för det verkade som att jag inte valt en så värst stark version av brun utan sol.
Så verkade det. Till morgonen efter då jag klev upp från sängen för min morgonkiss och hör ett skräckvrål följt av
"ÅÅÅÅÅSSSAAAA!!!! Bli inte rädd nu, men det har hänt nåt väldigt. obehagligt. med. din. rumpa!"
Och det hade det. Det såg (och ser fortfarande) ut som att jag skitit ner mig själv och istället för att göra det logiska och torka bort eländet helt sonika hade lagt mig ner och glidit runt i eländet, sovit på saken och sen bara torkat bort klumparna och låtit färgresterna sitta kvar.
Men DET kära vänner. Får ni ingen bild på! Det är inte skitsnyggt om man säger så (höhö).
fredag 31 maj 2013
Bilden av förfall
Tänkte att jag skulle skippa socker ett tag. Hoppa kolhydraterna och sådär eftersom min barnmorska lite fint lagt fram att 95% av min enorma viktuppgång inte är bebis. Oj då!
5.30 imorse när Marcus for till jobbet hojtade han precis innan han stängde dörren att "älskling, det finns en bulle till dig i köket".
I all välmening. Att ge mig en bulle under denna graviditet har haft samma effekt som att meddela att jag vunnit en miljon. Så det är inget mysterium att man vill ge mig bullar.
Jag tänkte att jag skulle ha karaktär. Låta den ligga liksom. Man MÅSTE ju inte äta den för att den finns där helt sockrig och ljuvlig. Det måste man ju inte.
06.03 finns inte Bullen mer. Det finns inte ens spår av att den någonsin funnits.
Men jag känner mig helt stolt. Jag stod emot i säkert 29 minuter. I nästintill 30 minuter sköt jag på att ytterligare bekräfta mitt förfall. Förhalade fetman lite.
Men godmorgon...
- Posted using BlogPress from my iPhone
5.30 imorse när Marcus for till jobbet hojtade han precis innan han stängde dörren att "älskling, det finns en bulle till dig i köket".
I all välmening. Att ge mig en bulle under denna graviditet har haft samma effekt som att meddela att jag vunnit en miljon. Så det är inget mysterium att man vill ge mig bullar.
Jag tänkte att jag skulle ha karaktär. Låta den ligga liksom. Man MÅSTE ju inte äta den för att den finns där helt sockrig och ljuvlig. Det måste man ju inte.
06.03 finns inte Bullen mer. Det finns inte ens spår av att den någonsin funnits.
Men jag känner mig helt stolt. Jag stod emot i säkert 29 minuter. I nästintill 30 minuter sköt jag på att ytterligare bekräfta mitt förfall. Förhalade fetman lite.
Men godmorgon...
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 28 maj 2013
We are screwed -Åsa och Marcus testar profylax
Vi har fått höra att profylax är absolut nödvändigt för att ta sig igenom en förlossning med livet i behåll. Man dör typ annars, eller om man kräktes?!
Nåväl. Vi kollade upp det hela och kom fram till att våra (mitt) liv knappast var värt de 2000 kr som en live-kurs kostar och beslutade därför att en online-dito á 295kr fick duga alldeles utmärkt.
Vi pyntade och fick sedan 10 dagar på oss att genomföra det hele på webben.
Så vi satte igång häromdagen och fick göra övningar som att låtsas att vi åt citron och leka gorilla. Det säger ju sig självt att ingen människa i sitt fulla sinne kan göra detta med ett koncentrerat gravallvar. Till och med avslappningsövningarna gjordes fnissande bakom hårt sammanbitna tänder.
Sen skulle han nypa mig och jag skulle försöka tycka det var skönt. Typ!
Vi tänkte att det här nog var sånt där obligatoriskt flum som de fyllde ut en kurs med och att de snart skulle komma till de riktiga handfasta tekniska råden. Men de kom aldrig!?!
Så de "livsviktiga" tipsen vi har nu brukar Marcus jättefrekvent så fort jag får ont, sammandragningar eller bara ägnar mig åt allmänt gnäll.
Åsa: Aj aj aj, oj det gjorde ont
Marcus: CITRONEN!! Du är en gorilla!!! Kom hit ska jag nypas!!!!
Och jag måste säga att om syftet med kursen varit att man ska bli förvirrad/irriterad under förlossningen för att bli distraherad eller nåt så har de verkligen lyckats!!
Jag och magen i vecka 33,5. Jag ser sur ut men det var nog bara citronövningen som hängde kvar i mungiporna.
Nåväl. Vi kollade upp det hela och kom fram till att våra (mitt) liv knappast var värt de 2000 kr som en live-kurs kostar och beslutade därför att en online-dito á 295kr fick duga alldeles utmärkt.
Vi pyntade och fick sedan 10 dagar på oss att genomföra det hele på webben.
Så vi satte igång häromdagen och fick göra övningar som att låtsas att vi åt citron och leka gorilla. Det säger ju sig självt att ingen människa i sitt fulla sinne kan göra detta med ett koncentrerat gravallvar. Till och med avslappningsövningarna gjordes fnissande bakom hårt sammanbitna tänder.
Sen skulle han nypa mig och jag skulle försöka tycka det var skönt. Typ!
Vi tänkte att det här nog var sånt där obligatoriskt flum som de fyllde ut en kurs med och att de snart skulle komma till de riktiga handfasta tekniska råden. Men de kom aldrig!?!
Så de "livsviktiga" tipsen vi har nu brukar Marcus jättefrekvent så fort jag får ont, sammandragningar eller bara ägnar mig åt allmänt gnäll.
Åsa: Aj aj aj, oj det gjorde ont
Marcus: CITRONEN!! Du är en gorilla!!! Kom hit ska jag nypas!!!!
Och jag måste säga att om syftet med kursen varit att man ska bli förvirrad/irriterad under förlossningen för att bli distraherad eller nåt så har de verkligen lyckats!!
Jag och magen i vecka 33,5. Jag ser sur ut men det var nog bara citronövningen som hängde kvar i mungiporna.
måndag 27 maj 2013
Schhh...hon sover!
Jag alltså. Hela tiden. Min kropp verkar nämligen vara lite (JÄTTE) dum i huvudet. Jag har börjat inse att den helt har missuppfattat graviditeten och helt sonika gör den baklänges?!?
Den började förbereda sig för förlossning de första veckorna (med förkortad tapp som öppnade sig) och verkar ta de "första graviditetstecknen" nu i slutet.
Jag har nämligen börjat må illa massvis, få ömma tuttar och sover som att jag just fått tillåtelse att sova för första gången i hela mitt liv.
Så det gör jag. HELA TIDEN. Jag somnar vid elvatiden på kvällen, vaknar 4.30 och pussas med min babydaddy som går till jobbet och sen sover jag en hel natt igen och kliver upp (nåja, slår upp ögonen och sätter på tv:n) först vid 12-13?!
Jag som med ett överlägset lugn har pratat om hur eeeenkel sömnbiten kommer att vara för mig när bebisen kommer eftersom jag har ett minimalt sömnbehov och ändå alltid vaknar av mig själv vid 5.30tiden. Nu börjar jag bli riktigt jäkla nervös!!
När jag är vaken roar jag mig mest med att titta på magen och försöka fånga galenskaperna bebisen håller på med där inne.
Här är ett litet smakprov där jag ligger på sidan och det stör tydligen ungen min.
Den började förbereda sig för förlossning de första veckorna (med förkortad tapp som öppnade sig) och verkar ta de "första graviditetstecknen" nu i slutet.
Jag har nämligen börjat må illa massvis, få ömma tuttar och sover som att jag just fått tillåtelse att sova för första gången i hela mitt liv.
Så det gör jag. HELA TIDEN. Jag somnar vid elvatiden på kvällen, vaknar 4.30 och pussas med min babydaddy som går till jobbet och sen sover jag en hel natt igen och kliver upp (nåja, slår upp ögonen och sätter på tv:n) först vid 12-13?!
Jag som med ett överlägset lugn har pratat om hur eeeenkel sömnbiten kommer att vara för mig när bebisen kommer eftersom jag har ett minimalt sömnbehov och ändå alltid vaknar av mig själv vid 5.30tiden. Nu börjar jag bli riktigt jäkla nervös!!
När jag är vaken roar jag mig mest med att titta på magen och försöka fånga galenskaperna bebisen håller på med där inne.
Här är ett litet smakprov där jag ligger på sidan och det stör tydligen ungen min.
onsdag 15 maj 2013
AAAJ!!!
Artiklar man inte vill läsa och en bild man inte vill se några veckor innan ens vaginala förlossning!
Roona verkar må bra nu men hur är det med hennes mammas underliv?
Roona verkar må bra nu men hur är det med hennes mammas underliv?
Att bräcka en porrstjärna!
Puma Swede var less på sina gamla sillisar nu för ett tag sen och bestämde att det var dags att kassera dem (detta vet jag då jag med skräckblandad förtjusning följer henne på både Twitter och instagram).
Trenden sen några år är ju att kasta de gamla boobisarna för ett mer naturligt alternativ. Med det sagt så betyder det ju verkligen inte att bimbosarna i Sverige helt plötsligt springer omkring med tuttar mer eller mindre fyllda av vanligt gammalt fett som oss andra. Nä, det naturliga alternativet är ju såklart perfekta droppformade implantat av modell mindre.
Men när det kommer till Puma så är hon ingen simpel trendslav. Nä puman bestämde för att byta ut sina mot en mycket mer generös och grandiös bröststorlek. Sveriges största porrstjärna gick alltså upp i storlek och har numera bauta-bröst!
Vad jag vill ha sagt med detta är att min mage har börjat ta fart ordentligt nu (närmar mig vecka 32). Och detta kan man se genom att mina bröst börjar se så där nykläckt tonåringssmå ut. Och då ska man veta att de på riktigt är 2 kupstorlekar större än vad Pumas är, EFTER hennes uppgradering. För referensmaterial kan ni kika på
www.instagram.com/pumaswede
Trenden sen några år är ju att kasta de gamla boobisarna för ett mer naturligt alternativ. Med det sagt så betyder det ju verkligen inte att bimbosarna i Sverige helt plötsligt springer omkring med tuttar mer eller mindre fyllda av vanligt gammalt fett som oss andra. Nä, det naturliga alternativet är ju såklart perfekta droppformade implantat av modell mindre.
Men när det kommer till Puma så är hon ingen simpel trendslav. Nä puman bestämde för att byta ut sina mot en mycket mer generös och grandiös bröststorlek. Sveriges största porrstjärna gick alltså upp i storlek och har numera bauta-bröst!
Vad jag vill ha sagt med detta är att min mage har börjat ta fart ordentligt nu (närmar mig vecka 32). Och detta kan man se genom att mina bröst börjar se så där nykläckt tonåringssmå ut. Och då ska man veta att de på riktigt är 2 kupstorlekar större än vad Pumas är, EFTER hennes uppgradering. För referensmaterial kan ni kika på
www.instagram.com/pumaswede
Jag känner mig smutsig!
.... Vi har anlitat städhjälp som just nu plöjer runt bland vår skit och utbrister ojande ljud, skrattar åt eländet här hemma och himlar med ögonen.
Jag skulle så gärna förklara för henne att jag inte får städa, att jag ska undvika att ens stå för mycket. Förklara att min kille kliver upp 4,30 på morgonen och sen sliter hela dagen (med jobb/praktik) och kvällen (med att passa upp på mig och sköta allt i hemmet) och att det är DÄRFÖR storstädning liksom inte har funkat på länge. Och då menar jag LÄNGE.
Men det enda jag lyckas kommunicera är att peka på magen och sedan på sängen. Och det får mig att skämmas SÅ mycket. För det kan lika gärna verka som att jag säger "jag är gravid, JAG tänker då rakt inte städa, jag tänker ligga i sängen. Och göra INGET".
Och den snälla kvinnan tittade på mig med ett snett leende, sa nånting på ryska, viftade lite med handen och satte igång med städningen.
Så nu ligger jag här som en lat och bortskämd pascha som om jag övervakar städandet. Fruktansvärt! Men jag försöker motverka det hela genom att med ett plågsamt uttryck i ansiktet sucka och stöna lite extra högt när jag vänder mig i sängen eller behöver skruva upp korken på min vattenflaska och så.
Har dock en otäck känsla av att det bara får effekten att jag verkar vara den kinkigaste gravida i världshistorien.
Jag känner mig helt smutsig när jag ju bara vill ha det rent!
Jag skulle så gärna förklara för henne att jag inte får städa, att jag ska undvika att ens stå för mycket. Förklara att min kille kliver upp 4,30 på morgonen och sen sliter hela dagen (med jobb/praktik) och kvällen (med att passa upp på mig och sköta allt i hemmet) och att det är DÄRFÖR storstädning liksom inte har funkat på länge. Och då menar jag LÄNGE.
Men det enda jag lyckas kommunicera är att peka på magen och sedan på sängen. Och det får mig att skämmas SÅ mycket. För det kan lika gärna verka som att jag säger "jag är gravid, JAG tänker då rakt inte städa, jag tänker ligga i sängen. Och göra INGET".
Och den snälla kvinnan tittade på mig med ett snett leende, sa nånting på ryska, viftade lite med handen och satte igång med städningen.
Så nu ligger jag här som en lat och bortskämd pascha som om jag övervakar städandet. Fruktansvärt! Men jag försöker motverka det hela genom att med ett plågsamt uttryck i ansiktet sucka och stöna lite extra högt när jag vänder mig i sängen eller behöver skruva upp korken på min vattenflaska och så.
Har dock en otäck känsla av att det bara får effekten att jag verkar vara den kinkigaste gravida i världshistorien.
Jag känner mig helt smutsig när jag ju bara vill ha det rent!
måndag 13 maj 2013
Man vill ju inte mensa ner stället!
Min kille verkar ha valt tjejvarianten på sitt mc-ställ!
Varför skulle det annars ha ett inbyggt mensskydd i brallan??
Varför skulle det annars ha ett inbyggt mensskydd i brallan??
söndag 5 maj 2013
Guldstjärna eller?
Om det står så här i en gravidapp man har:
Och man faktiskt inte bara gör det en dag, utan alla dagar, jämt! Är man inte extra duktig då??
Och man faktiskt inte bara gör det en dag, utan alla dagar, jämt! Är man inte extra duktig då??
fredag 3 maj 2013
En request från det förflutna
Jag har bloggat förut oxå. När jag var ung. Och snygg. Och ung!
Hur som helst fick jag en förfrågan på twitter om att länka till ett gammalt inlägg jag skrev 2007 tror jag. Men jag väljer att återanvända det här istället eftersom jag har andra "läsare" här än på den gamla bloggen (ni är en fin och kär skara på 40-200 per dag :) ). Så här kommer en re-post. Håll till godo (orkar inte gå igenom och finslipa språk och sånt utan copar rakt av)
"Tänkte dela med mig av något jag verkligen borde hålla för mig själv. En sån sak som tillhör det allra mest privata. Men det är så idiotroligt att jag bjuder på det, trots att det innehåller en stor dos osmaklighet.
Men först.
MAMMA OCH PAPPA!!! SLUTA LÄSA HÄR!!!!!!!!!!!
För ett par dagar sedan besökte jag il doctore för de nedre regionerna. Som kvinna ska man ju göra det med jämna mellanrum och kolla upp att man inte möglat igen eller fått cancer. För er män som läser så kan jag tala om att det är en hyfsat utsatt situation man befinner sig i när man ligger blottad med benen i en onormal ställning i vädret under STARKA lysrör. Just den här gången hade "min" gynekolog en praktikant med sig. Jag verkar förföljas av dessa ständiga praktikanter inom vården. Denna var även av modell fumlig och min gynekolog behandlade henne som hon var den största jubelidioten i världen. Det var rätt roande. Det som inte var roande var hur hela tonen kring förklarandet av vad hon pysslade med blev. Hon liksom använde bebispråk, som man tenderar att göra när man ska förklara nåt för någon mindre vetande. Typ
"å NU nu måste jag anändaaa gliiiiiiiiidsleeeeeeeeeem på lilla spateln"
Nå, till sak. Under denna typ av besök verkar det var ett obligatorium för doktorer att ställa djupt personliga frågor, som ofta kan kännas h e l t irrelevanta. Så här löd vårt samtal.
Gyn: Upplever du några problem vid sex med din kille eller har du några andra smärtor?
Jag: Ehum..*förlägen* näää borde jag det?
Gyn: Nej
Gyn: Rider du?
Tystnad
Jag förvandlas till oskuldernas oskuld, blir alldeles röd i ansiktet och börjar oförklarligt fumla med väskan, som om jag letade efter något. VAD I HELVETE UNDRAR MÄNNISKAN!!!!!!!!!
Jag: ....rider?
Gyn: ja, RIDER du?
Varför vill hon veta det, vad har hon med det att göra?? Jag flackar nu hysteriskt med blicken fram och tillbaka mellan affischer på livmodrar och genomskärningar av bröst, som för att hitta lösningen där. Jag byter flackningsobjekt till att skifta mellan gynekologen och praktikanten. Nästan som i hopp om att praktikanten ska brista ut i skratt och säga -NÄ, vi skämta bara. Det har ju inte vi med att göra. Men det gör hon inte. Och jag börjar inse att jag nog måste svara
Jag: ...eh.. hrm...eh ho.. ho.. honom?.....
Gyn (som nu tittar alldeles roat på mig, som att jag vore tvilling till den efterblivna praktikanten): NEJ, HÄSTAR förstås. Rider du på hästar.
Jag: hehe haha jahaaaa hehe ja, nääää hehe haha
Ännu rödare i ansiktet skyndar jag mig därifrån och känner mig som jordens pucko alldeles ÖVERTYGAD om att jag blir dagens joke i gynekologfikarummet.
Gynekologhumor? Jävligt kul i så fall!! PÅ riktigt, jag skulle köra den jämt."
- Posted using BlogPress from my iPhone
Hur som helst fick jag en förfrågan på twitter om att länka till ett gammalt inlägg jag skrev 2007 tror jag. Men jag väljer att återanvända det här istället eftersom jag har andra "läsare" här än på den gamla bloggen (ni är en fin och kär skara på 40-200 per dag :) ). Så här kommer en re-post. Håll till godo (orkar inte gå igenom och finslipa språk och sånt utan copar rakt av)
"Tänkte dela med mig av något jag verkligen borde hålla för mig själv. En sån sak som tillhör det allra mest privata. Men det är så idiotroligt att jag bjuder på det, trots att det innehåller en stor dos osmaklighet.
Men först.
MAMMA OCH PAPPA!!! SLUTA LÄSA HÄR!!!!!!!!!!!
För ett par dagar sedan besökte jag il doctore för de nedre regionerna. Som kvinna ska man ju göra det med jämna mellanrum och kolla upp att man inte möglat igen eller fått cancer. För er män som läser så kan jag tala om att det är en hyfsat utsatt situation man befinner sig i när man ligger blottad med benen i en onormal ställning i vädret under STARKA lysrör. Just den här gången hade "min" gynekolog en praktikant med sig. Jag verkar förföljas av dessa ständiga praktikanter inom vården. Denna var även av modell fumlig och min gynekolog behandlade henne som hon var den största jubelidioten i världen. Det var rätt roande. Det som inte var roande var hur hela tonen kring förklarandet av vad hon pysslade med blev. Hon liksom använde bebispråk, som man tenderar att göra när man ska förklara nåt för någon mindre vetande. Typ
"å NU nu måste jag anändaaa gliiiiiiiiidsleeeeeeeeeem på lilla spateln"
Nå, till sak. Under denna typ av besök verkar det var ett obligatorium för doktorer att ställa djupt personliga frågor, som ofta kan kännas h e l t irrelevanta. Så här löd vårt samtal.
Gyn: Upplever du några problem vid sex med din kille eller har du några andra smärtor?
Jag: Ehum..*förlägen* näää borde jag det?
Gyn: Nej
Gyn: Rider du?
Tystnad
Jag förvandlas till oskuldernas oskuld, blir alldeles röd i ansiktet och börjar oförklarligt fumla med väskan, som om jag letade efter något. VAD I HELVETE UNDRAR MÄNNISKAN!!!!!!!!!
Jag: ....rider?
Gyn: ja, RIDER du?
Varför vill hon veta det, vad har hon med det att göra?? Jag flackar nu hysteriskt med blicken fram och tillbaka mellan affischer på livmodrar och genomskärningar av bröst, som för att hitta lösningen där. Jag byter flackningsobjekt till att skifta mellan gynekologen och praktikanten. Nästan som i hopp om att praktikanten ska brista ut i skratt och säga -NÄ, vi skämta bara. Det har ju inte vi med att göra. Men det gör hon inte. Och jag börjar inse att jag nog måste svara
Jag: ...eh.. hrm...eh ho.. ho.. honom?.....
Gyn (som nu tittar alldeles roat på mig, som att jag vore tvilling till den efterblivna praktikanten): NEJ, HÄSTAR förstås. Rider du på hästar.
Jag: hehe haha jahaaaa hehe ja, nääää hehe haha
Ännu rödare i ansiktet skyndar jag mig därifrån och känner mig som jordens pucko alldeles ÖVERTYGAD om att jag blir dagens joke i gynekologfikarummet.
Gynekologhumor? Jävligt kul i så fall!! PÅ riktigt, jag skulle köra den jämt."
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 1 maj 2013
Story of us -och ett stort stort huvud!
1a augusti för 3 år sedan var jag på min och min sambos allra första dejt på en stenugnspizzeria (classy...men hey det var sent en söndag kväll och typ det enda som var öppet) i Stockholm. Han skulle sedan köra mig till pendeltåget i Solna eftersom jag var på besök hos min syster (bodde då i Umeå) men vi drog liksom ut på avskedet station för station tills han kört mig hela vägen till syrran i Sigtuna (LÅNGT).
När jag sen pratade med min syster på kvällen så sa jag alldeles kärleksrusig att "NU har jag just träffat killen som jag vill ska bli pappa till mina barn!!!".
Och nu sitter (eller snarare tokligger) jag här och väntar vårt första barn som beräknas att födas i mitten på juli, 2 veckor innan vår 3årsdag. Och tar jag mig hela vägen dit så kan man ju ge sig den på att jag kommer gå över tiden också, det är liksom så min "tur" jobbar. Och det finns nåt väldigt vackert i att vår lilla bebis faktiskt kan födas på samma dag som vår kärlekshistoria på riktigt började.
Och när jag tittar på den här bilden på oss så är det kanske just sånt jag tänker på kanske ni tror. Men det är det inte. Jag funderar på om ens huvud växer när man är gravid eller om jag helt enkelt gått och blivit en tjockskalle (bokstavligen). För det ska sägas, att min man inte har ett minihuvud som man kanske kan tro baserat på denna bild. Nä, långt därifrån. Han är så nära big-headed man kan vara innan läkarna börjar fundera på vattenskalle och sånt (...typ). Så antingen har jag fått påssjukan eller så växer skallen till det dubbla när man har barn i magen. Det är det enda rimliga jag kan komma på.
.jpg)
tisdag 30 april 2013
Hjälpa bebisfjärt på vägen!
Ska man koka ner hela gravidgrejen för min del till en enskild händelse så är det nog när jag finner mig själv med tårar i ögonen tittandes på detta gratisprov från en babybox
En fishjälpare!
Tanken av att denna mojäng vid något tillfälle ska hjälpa vår lilla bebis att fjärta när den (fjärten) så att säga fastnat på vägen, är helt rörande vackert.
Nu vet jag inte hur ärftligt det är med klistriga pruttar men om så är fallet så kommer vi inte behöva använda denna grej så mycket (mamma och pappa lider snarare av motsatt problem -de slinker ut för lätt de små rackarna).
En fishjälpare!
Tanken av att denna mojäng vid något tillfälle ska hjälpa vår lilla bebis att fjärta när den (fjärten) så att säga fastnat på vägen, är helt rörande vackert.
Nu vet jag inte hur ärftligt det är med klistriga pruttar men om så är fallet så kommer vi inte behöva använda denna grej så mycket (mamma och pappa lider snarare av motsatt problem -de slinker ut för lätt de små rackarna).
Åt helvete med WF!!
Wordfeud kan fara och flyga om ni frågar mig. Eller åtminstone människan de har anställd för att sitta och bestämma att fantastiska, fullständigt användbara vanliga vardagsord inte längre finns?! Iaf inte enligt DERAS ordbok. Men jag kan tala om att i MIN ordbok är de prima varma hedersord!
Kanske är hen analfabet och har anställts av barmhärtighetsskäl. Eller så jobbade hen på en helt annan avdelning som blev nedlagd och blev förflyttad till den enda lediga tjänsten på företaget pga arbetsbrist eller nåt?!
Se dessa exempel!
NÄHÄ!!! SÅ VARFÖR HAR NÅN DÅ SKRIVIT EN BOK SOM HETER "Aldrig FÖCKA upp"??
Blir SÅ less!! Om inte Murran finns, vad KISSAR man då med? Hur blir BARN gjorda? Och VARIFRÅN KOMMER DÅ MUSPRUTTAR?? (har självfallet ingen egen erfarenhet av sådana såklart, men man har ju hört talas om det av nån kompis kompis)???
Vad skulle då kissimurran vara om ena halvan av ordet inte ens finns??
Nä, nu ska jag rätta mig i ledet och lägga ord som Azers som tydligen är ett mycket mer rimligt ord än Murran!
Sov gott!
Kanske är hen analfabet och har anställts av barmhärtighetsskäl. Eller så jobbade hen på en helt annan avdelning som blev nedlagd och blev förflyttad till den enda lediga tjänsten på företaget pga arbetsbrist eller nåt?!
Se dessa exempel!
NÄHÄ!!! SÅ VARFÖR HAR NÅN DÅ SKRIVIT EN BOK SOM HETER "Aldrig FÖCKA upp"??
Blir SÅ less!! Om inte Murran finns, vad KISSAR man då med? Hur blir BARN gjorda? Och VARIFRÅN KOMMER DÅ MUSPRUTTAR?? (har självfallet ingen egen erfarenhet av sådana såklart, men man har ju hört talas om det av nån kompis kompis)???
Vad skulle då kissimurran vara om ena halvan av ordet inte ens finns??
Nä, nu ska jag rätta mig i ledet och lägga ord som Azers som tydligen är ett mycket mer rimligt ord än Murran!
Sov gott!
måndag 29 april 2013
Some kind of bitterhet!
Jag skulle kunna ägna hela mina dagar åt att bitterkommentera på Facebook. Dels för att det roar mig orimligt mycket men oxå för att få utlopp för mina underliggande frustrationer över att inte vara nåt annat än en kuvös just nu (mitt viktigaste jobb någonsin dock).
Det finns nån slags hemsk glädje i att sticka hål på folks statusuppdateringar med en syrlig kommentar som får folk att känna sig kass.
Tänk:
"Åh vad jobbet känns olidligt nu, längtar till resan till blablabla nästa vecka mer än jag någonsin längtat efter nåt"
Min imaginära kommentar:
"Wow vad kul med resan, jag förstår att det känns jobbigt. Verkligen.
Själv känner jag att det vore en dröm att få jobba, slippa leva på minimal sjuklön eller iallafall att få stå lite. Men hoppas du orkar stå ut sista veckan innan du sen åker på drömresa. Jag ligger här i sängen (varje dag) om du känner att du behöver någon att prata med om din situation"
Eller:
"Middagen på Operakällaren var gudomlig!!!"
Jag:
"Vad härligt! Halva min middag i sängen hamnade på tuttarna. Längtar efter att få sitta vid ett bord att äta. Det vore lyx"
Men jag skriver ju aldrig mina kommentarer, men god knows att jag tänker dem :) Och när man börjat så blir det som en drog. Tekniken går att tillämpa på precis varje statusuppdatering! Try it!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det finns nån slags hemsk glädje i att sticka hål på folks statusuppdateringar med en syrlig kommentar som får folk att känna sig kass.
Tänk:
"Åh vad jobbet känns olidligt nu, längtar till resan till blablabla nästa vecka mer än jag någonsin längtat efter nåt"
Min imaginära kommentar:
"Wow vad kul med resan, jag förstår att det känns jobbigt. Verkligen.
Själv känner jag att det vore en dröm att få jobba, slippa leva på minimal sjuklön eller iallafall att få stå lite. Men hoppas du orkar stå ut sista veckan innan du sen åker på drömresa. Jag ligger här i sängen (varje dag) om du känner att du behöver någon att prata med om din situation"
Eller:
"Middagen på Operakällaren var gudomlig!!!"
Jag:
"Vad härligt! Halva min middag i sängen hamnade på tuttarna. Längtar efter att få sitta vid ett bord att äta. Det vore lyx"
Men jag skriver ju aldrig mina kommentarer, men god knows att jag tänker dem :) Och när man börjat så blir det som en drog. Tekniken går att tillämpa på precis varje statusuppdatering! Try it!
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 24 april 2013
Skitkartan är inte komplett!
För den som har behov av att kategorisera sin skit finns den prima "Bristol stool chart". Eller halvprima skulle jag vilja säga för jag kan nämna minst ett bajs de missat.
Jag skulle härmed vilja komma med mitt förslag till komplettering.
Gravidskiten
Bajs i cementform. Känsla av att skita tegelstenar. Plågsamt men kan ses som bra i förlossningsförberedande syfte, man har så att säga redan tränat på att föda, fast ur analen.
Jag skulle härmed vilja komma med mitt förslag till komplettering.
Gravidskiten
Bajs i cementform. Känsla av att skita tegelstenar. Plågsamt men kan ses som bra i förlossningsförberedande syfte, man har så att säga redan tränat på att föda, fast ur analen.
tisdag 23 april 2013
90-talet ringde...
Jag har en sambo som är väldigt engagerad i allt vad som rör mig och bebisen. Det är rart, fantastiskt och härligt även om det kan kännas lite olustigt att han har mer koll på vad vi tittar på under vaginala ultraljud än vad jag har. När han och specialistläkaren liksom samtalar detaljerat om mitt cerclage och min livmodertapp så där över huvudet på mig som ligger med könet i vädret och försöker hänga med genom att slänga in ett "exakt!" och/eller "allt sitter hos betraktaren?!".
Hur som helst är det ju inte nåt snack om att jag ska kunna syssla med nåt slags bulldozer-kvinno-bestämmande med den här mannen där man med darrande underläpp kräver att få bestämma nåt med hänvisning till att JAG ju faktiskt är den som burit på den här ungen i 9 månader. För jag har ju inte sysslat med så värst mycket bärande alls här i "sjuk"-sängen och min käresta faktiskt är den som drar det tunga lasset eftersom han får göra ALLT!
Så när det kom till att köpa färg till vårt blocketfyndade skötbord tänkte jag att jag skulle vara smart (kvinnlig list när den är som bäst. Han t r o r att han fått välja helt själv). Jag sa att han fick bestämma. Fullständig vetorätt -varsågod!!
För det fattar ju vem som helst att vitt är den enda rimliga, fräscha och snygga färgen att stryka på den nu stygga furufärgen.
DET FATTAR VEM SOM HELST!..............
Utom min sambo.
Med en löjligt lycklig glöd i ögonen har han nämligen kommit på att vårt barn ska ligga på en positiv färgklick när det ska torkas bajs. Hen ska inte ligga och glo på en stilsäker (steril kanske eventuellt var sambons ord?!) vit yta.
Så han tog sin vetorätt och bestämde att skötbordet ska vara mintgrönt. Ja, du läste rätt MINTGRÖNT!!
Helt könsneutralt enligt honom och där är jag beredd att hålla med. För det är nog inget av könen som tycker det är snyggt!
Men det var alltså exakt den färg som låg i färghandlarpåsen när han kom hem igår. Mintgrön.
Så vår 90-talsmöbel från Ikea kommer alltså att få en helt tidsenlig kulör utan att man överhuvudtaget kommer att kunna kalla den för nåt häftigt som retro eller vintage. Den kommer bara kunna kallas 90-talig!
Lovar uppföljning på detta!!
Jag har iaf hittat två passande posters som vi kan hänga vid skötbordet, så det är ju bra!
Hur som helst är det ju inte nåt snack om att jag ska kunna syssla med nåt slags bulldozer-kvinno-bestämmande med den här mannen där man med darrande underläpp kräver att få bestämma nåt med hänvisning till att JAG ju faktiskt är den som burit på den här ungen i 9 månader. För jag har ju inte sysslat med så värst mycket bärande alls här i "sjuk"-sängen och min käresta faktiskt är den som drar det tunga lasset eftersom han får göra ALLT!
Så när det kom till att köpa färg till vårt blocketfyndade skötbord tänkte jag att jag skulle vara smart (kvinnlig list när den är som bäst. Han t r o r att han fått välja helt själv). Jag sa att han fick bestämma. Fullständig vetorätt -varsågod!!
För det fattar ju vem som helst att vitt är den enda rimliga, fräscha och snygga färgen att stryka på den nu stygga furufärgen.
DET FATTAR VEM SOM HELST!..............
Utom min sambo.
Med en löjligt lycklig glöd i ögonen har han nämligen kommit på att vårt barn ska ligga på en positiv färgklick när det ska torkas bajs. Hen ska inte ligga och glo på en stilsäker (steril kanske eventuellt var sambons ord?!) vit yta.
Så han tog sin vetorätt och bestämde att skötbordet ska vara mintgrönt. Ja, du läste rätt MINTGRÖNT!!
Helt könsneutralt enligt honom och där är jag beredd att hålla med. För det är nog inget av könen som tycker det är snyggt!
Men det var alltså exakt den färg som låg i färghandlarpåsen när han kom hem igår. Mintgrön.
Så vår 90-talsmöbel från Ikea kommer alltså att få en helt tidsenlig kulör utan att man överhuvudtaget kommer att kunna kalla den för nåt häftigt som retro eller vintage. Den kommer bara kunna kallas 90-talig!
Lovar uppföljning på detta!!
Jag har iaf hittat två passande posters som vi kan hänga vid skötbordet, så det är ju bra!
måndag 22 april 2013
Vem är bimbon???
Man vet att det är ett av nedanstående alternativ som gäller när man som reaktion på denna nyhet på Expressen utgår från att nyheten handlar om när det är dags för Kim Kardashian att föda!!
1. Man är en verklighetsfrånkopplad lolla som borde börja läsa riktiga nyheter (framför allt de som inte handlar om en icke-människa (läs Kim Kardashian))
2. Expressen är en verklighetsfrånkopplad lolla som borde börja skriva mer om riktiga nyheter (framför allt de som inte handlar om en icke-människor (läs Kim Kardashian))
Det finns en överhängande risk att svaret är nummer 1. Need I say att jag inte klickade mig in på nyheten när det gick upp för mig (sent, trots både bilder och förklarande underrubrik) att den inte handlade om glättigt Hollywoodskvaller!
Ikväll är det jag som börjar läsa illustrerad vetenskap och surfa runt lite nonchalant planlöst på wikileaks! Kanske läser jag en dikt av Wislawa Szymborska #operationallmänbildning #hollywoodhjärntvätt
1. Man är en verklighetsfrånkopplad lolla som borde börja läsa riktiga nyheter (framför allt de som inte handlar om en icke-människa (läs Kim Kardashian))
2. Expressen är en verklighetsfrånkopplad lolla som borde börja skriva mer om riktiga nyheter (framför allt de som inte handlar om en icke-människor (läs Kim Kardashian))
Det finns en överhängande risk att svaret är nummer 1. Need I say att jag inte klickade mig in på nyheten när det gick upp för mig (sent, trots både bilder och förklarande underrubrik) att den inte handlade om glättigt Hollywoodskvaller!
Ikväll är det jag som börjar läsa illustrerad vetenskap och surfa runt lite nonchalant planlöst på wikileaks! Kanske läser jag en dikt av Wislawa Szymborska #operationallmänbildning #hollywoodhjärntvätt
söndag 21 april 2013
I'm too sexy for My shirt...
...too sexy for My shirt, so sexy it huuuurts!
Right Said Fred lyckas verkligen fånga essensen i känslan av att bära gravidtrosor under tröjor.
De liksom verkligen hajjar hur HET man känner sig med troskanten tydligt synlig OVANFÖR naveln
#stighelmer
Förresten har jag blivit "outad" som gravid på Facebook, så jag antar att jag inte behöver vara anonym här heller!
Så, HEJ!!
Right Said Fred lyckas verkligen fånga essensen i känslan av att bära gravidtrosor under tröjor.
De liksom verkligen hajjar hur HET man känner sig med troskanten tydligt synlig OVANFÖR naveln
#stighelmer
Förresten har jag blivit "outad" som gravid på Facebook, så jag antar att jag inte behöver vara anonym här heller!
Så, HEJ!!
torsdag 18 april 2013
Gömman
Jag vet inte vart Kim gömmer sitt tröstätargodis hon aldrig blir mätt på, men jag kör grönsakslådan.
Känns grymt smart och sen neutraliserar liksom grönsakerna fläskisfesten lite (även om man bara smidigt skjuter dem åt sidan för att nå det göttiga)
Kim och jag -two peas in a pod
Jag tror aldrig jag har känt så starkt att jag hittat min själsfrände än när jag läste löpet på denna skvallerblaska!! Minus att ingen tjockmobbar mig för det dock!
Var hos läkaren idag och herre min Jesus, det såg fortfarande bra ut. Tappen håller sig rimligt lång och skiten är helt jäkla stängd!!
DET SKA FIRAS! Ikväll är det jag som plockar fram mitt gömda godis (precis som alla andra kvällar) och tröstäter (firar), men jag kommer aldrig bli mätt (Kim förstår preciiiis vad jag menar)!!
Var hos läkaren idag och herre min Jesus, det såg fortfarande bra ut. Tappen håller sig rimligt lång och skiten är helt jäkla stängd!!
DET SKA FIRAS! Ikväll är det jag som plockar fram mitt gömda godis (precis som alla andra kvällar) och tröstäter (firar), men jag kommer aldrig bli mätt (Kim förstår preciiiis vad jag menar)!!
onsdag 17 april 2013
När blir frukost lunch?
Mina morgnar
Är inne på min tredje frukost innan klockan slagit 10.30 och funderar lite på hur länge jag kan kalla mina mål för frukost. Den första äts när sambon kliver upp vid 4,30 och sen kör jag på varannan timme tills det är dags för lunch (och maten helt plötsligt blir varm istället tills jag passerat middag och sen börjar jag äta frukost igen vid 20-tiden). Jag är så sjuuuuukt hungrig numera och jag skyller allt på hen därinne som verkar ha blivit värsta svullot! Men jag försöker se det positivt, jag skulle med lätthet överleva både en och 2 svältår.
Jag har börjat kolla på finsk morgon-tv. Jag förstår inte ett jota och det känns inte så värst vidare modernt, men jag känner mig som en hemskt duktig mamma som odlar mitt barns kulturella arv (hen är en fjärdedel finsk). Någon gång i veckan äter jag finska piroger oxå!! Om jag bara börjar säga några random finska ord per dag så måste man väl bara ge mig en guldstjärna i påbråhimlen?!? (Bara det att jag inte kan några finska ord som inte har med snusk eller alkohol att göra och att säga dem stjälper väl hela kalaset?!)
Jag har ett nytt missbruk oxå. Tranbärsjuice! Jag antar att det sorteras under kategorin "craving" eftersom jag vill börja gråta så fort jag har mindre än 2 hela tetror hemma. Dricker väl nån liter på morgonen och borde ha fått i mig tillräckligt denna graviditet för att helt klara mig ifrån urinvägsinfektion för resten av livet. Nu har jag ju aldrig haft nån sån hittills i mitt liv, BUT STILL!!!
Nä hörni, undrar om det inte är dags för en sista frukost innan det strax är dags för lunch.
Hälsningar från fatsot
Är inne på min tredje frukost innan klockan slagit 10.30 och funderar lite på hur länge jag kan kalla mina mål för frukost. Den första äts när sambon kliver upp vid 4,30 och sen kör jag på varannan timme tills det är dags för lunch (och maten helt plötsligt blir varm istället tills jag passerat middag och sen börjar jag äta frukost igen vid 20-tiden). Jag är så sjuuuuukt hungrig numera och jag skyller allt på hen därinne som verkar ha blivit värsta svullot! Men jag försöker se det positivt, jag skulle med lätthet överleva både en och 2 svältår.
Jag har börjat kolla på finsk morgon-tv. Jag förstår inte ett jota och det känns inte så värst vidare modernt, men jag känner mig som en hemskt duktig mamma som odlar mitt barns kulturella arv (hen är en fjärdedel finsk). Någon gång i veckan äter jag finska piroger oxå!! Om jag bara börjar säga några random finska ord per dag så måste man väl bara ge mig en guldstjärna i påbråhimlen?!? (Bara det att jag inte kan några finska ord som inte har med snusk eller alkohol att göra och att säga dem stjälper väl hela kalaset?!)
Jag har ett nytt missbruk oxå. Tranbärsjuice! Jag antar att det sorteras under kategorin "craving" eftersom jag vill börja gråta så fort jag har mindre än 2 hela tetror hemma. Dricker väl nån liter på morgonen och borde ha fått i mig tillräckligt denna graviditet för att helt klara mig ifrån urinvägsinfektion för resten av livet. Nu har jag ju aldrig haft nån sån hittills i mitt liv, BUT STILL!!!
Nä hörni, undrar om det inte är dags för en sista frukost innan det strax är dags för lunch.
Hälsningar från fatsot
måndag 15 april 2013
Måndagsfunderingar!
1. Jag undrar vilken slags missbildning Jamie Oliver har i munnen. Är det nåt medfött eller något han förvärvat under sin livstid? Eller har han helt enkelt konstanta brännsår i munnen efter dagliga provsmakningar av kokhet bea?!
För han ser ut som att han just ska till och tokdreggla för varje ord han säger. Han liksom maler på med tungan sådär som vrålhungriga spädbarn gör.
2. Hur hanterar man egentligen hela tutthistorian? Asen (formally known as bröst) växer fortfarande i rekordfart. Just i detta nu sitter jag i syrrans gamla bikinitop som hon hade när hon ammade sist. Betvivlar man detta kan man enkelt få det bekräftat genom en snabb blick kring bröstvårtehöjd på kupan som stoltserar med en prima rund och rejäl mjölkfläck! Man kan oxå konstatera att sjukskrivna jag är rätt äcklig (som inte tvättar överdelen innan jag tar den på mig). Det andra man kan konstatera är att syrran och jag har identiska gravidboobisar, iaf när det kommer till bröstvårteplaceringen.
Köpa en bh nu när det är 10-13 veckor kvar av denna graviditet känns ju dumt för mina amningsbröst lär ju inte passa i den ändå. Och bh-löst är INGET alternativ (snubbelrisken är för stor).
3. Jag har fått gravidfötter redan. Sånadär knubbiga bebisfötter (minus len hud och söthet). De har växt 0,5-1 storlek så nu är det karlstorlek på det hele. Man tänkte att man skulle slippa det när man knappt använder fötterna, men icke!
Sen insåg jag att jag faktiskt verkligen har fått den där drömkillen jag alltid velat ha. Den där som (precis som alla andra killar) inte alls fattar meningen med snittblommor (eller blommor alls för den delen) men som ÄNDÅ regelbundet köper hem det till mig bara för att göra lycklig.
Och det är jag! På bilden nedan har jag på ett konstnärligt sätt lyckats få fånga både klumpfoten och senaste blomsterkvasten!
För han ser ut som att han just ska till och tokdreggla för varje ord han säger. Han liksom maler på med tungan sådär som vrålhungriga spädbarn gör.
2. Hur hanterar man egentligen hela tutthistorian? Asen (formally known as bröst) växer fortfarande i rekordfart. Just i detta nu sitter jag i syrrans gamla bikinitop som hon hade när hon ammade sist. Betvivlar man detta kan man enkelt få det bekräftat genom en snabb blick kring bröstvårtehöjd på kupan som stoltserar med en prima rund och rejäl mjölkfläck! Man kan oxå konstatera att sjukskrivna jag är rätt äcklig (som inte tvättar överdelen innan jag tar den på mig). Det andra man kan konstatera är att syrran och jag har identiska gravidboobisar, iaf när det kommer till bröstvårteplaceringen.
Köpa en bh nu när det är 10-13 veckor kvar av denna graviditet känns ju dumt för mina amningsbröst lär ju inte passa i den ändå. Och bh-löst är INGET alternativ (snubbelrisken är för stor).
3. Jag har fått gravidfötter redan. Sånadär knubbiga bebisfötter (minus len hud och söthet). De har växt 0,5-1 storlek så nu är det karlstorlek på det hele. Man tänkte att man skulle slippa det när man knappt använder fötterna, men icke!
Sen insåg jag att jag faktiskt verkligen har fått den där drömkillen jag alltid velat ha. Den där som (precis som alla andra killar) inte alls fattar meningen med snittblommor (eller blommor alls för den delen) men som ÄNDÅ regelbundet köper hem det till mig bara för att göra lycklig.
Och det är jag! På bilden nedan har jag på ett konstnärligt sätt lyckats få fånga både klumpfoten och senaste blomsterkvasten!
torsdag 11 april 2013
Ingen vet att jag är gravid...
... Och jag börjar inse det sjuka i det när jag trots allt går in i vecka 27 imorgon.
Närmaste familjen vet och 2-3 vänner men sen har jag liksom inte pallat att någon mer ska veta eftersom jag varit så orolig kring riskerna kring denna graviditet.
Jag undrar vad mina kollegor tror att jag sysslar med eftersom jag är helt sjukskriven sen 12 veckor. Jag gissar att jag "har" allt från psykiska problem till cancer när det pratas kring lunchbordet. Det kittlar lite i tanken av att tänka att de kanske analyserat fram att jag verkligen är typen som gör självmordsförsök, får lungcancer (av massa smygrökning?!) eller utvecklat svår alkoholism. Inget av detta är ju såklart kul, men tanken av hur de analyserat vad som är mest rimligt för mig är spännande. De har knappast kommit fram till att jag är gravid med cervixinsufficiens liksom.
Anledningen till att jag inte velat att någon ska veta är väl oxå att jag inte vill behöva förklara hela situationen kring varför jag måste vara mer eller mindre helt sängliggande. Det blir för privat och hela situationen har varit ett mindre trauma för mig.
Men nu när jag börjar hämta mig lite och faktiskt inte fött för tidigt ännu (PEPPAR PEPPAR) så börjar jag känna mig mer mogen att dela med mig av det hela även om jag knappast kommer gå ut stort med det hela på Facebook (fast det har lika mycket att göra med att jag tycker sånt är fånigt...som om den där ytliga bekanta jag träffade på en fest 98 skulle bry sig om innehållet i min mage)
Hur som helst har jag vecka 30 som nåt slags delmål. Efter det kommer jag iaf inte DÖLJA att jag är gravid. Och jag har oxå bett de jag känner att undvika att skriva nåt om det på fejjan.
I helgen berättade jag dock för mina mostrar och morbröder (jag låg i en fotölj bakom själva middagsbordet på en träff de hade. Man skulle kunna skriva en hel sketch kring den synen kan jag säga. Jag låg där som ett mähä och försökte ropa mig in i diskussioner).
Det var hemskt roande att se den förvirrade osäkerheten i deras ögon när de såg mig och hur de dividerade i sina huvuden om jag verkligen kunnat bli SÅ fet bara eller om det var bebis på gång ;)))))
Så här såg jag ut då.
Idag är det iaf 99 dagar kvar om det går som det ska. Det är ju en milstolpe det oxå!
Närmaste familjen vet och 2-3 vänner men sen har jag liksom inte pallat att någon mer ska veta eftersom jag varit så orolig kring riskerna kring denna graviditet.
Jag undrar vad mina kollegor tror att jag sysslar med eftersom jag är helt sjukskriven sen 12 veckor. Jag gissar att jag "har" allt från psykiska problem till cancer när det pratas kring lunchbordet. Det kittlar lite i tanken av att tänka att de kanske analyserat fram att jag verkligen är typen som gör självmordsförsök, får lungcancer (av massa smygrökning?!) eller utvecklat svår alkoholism. Inget av detta är ju såklart kul, men tanken av hur de analyserat vad som är mest rimligt för mig är spännande. De har knappast kommit fram till att jag är gravid med cervixinsufficiens liksom.
Anledningen till att jag inte velat att någon ska veta är väl oxå att jag inte vill behöva förklara hela situationen kring varför jag måste vara mer eller mindre helt sängliggande. Det blir för privat och hela situationen har varit ett mindre trauma för mig.
Men nu när jag börjar hämta mig lite och faktiskt inte fött för tidigt ännu (PEPPAR PEPPAR) så börjar jag känna mig mer mogen att dela med mig av det hela även om jag knappast kommer gå ut stort med det hela på Facebook (fast det har lika mycket att göra med att jag tycker sånt är fånigt...som om den där ytliga bekanta jag träffade på en fest 98 skulle bry sig om innehållet i min mage)
Hur som helst har jag vecka 30 som nåt slags delmål. Efter det kommer jag iaf inte DÖLJA att jag är gravid. Och jag har oxå bett de jag känner att undvika att skriva nåt om det på fejjan.
I helgen berättade jag dock för mina mostrar och morbröder (jag låg i en fotölj bakom själva middagsbordet på en träff de hade. Man skulle kunna skriva en hel sketch kring den synen kan jag säga. Jag låg där som ett mähä och försökte ropa mig in i diskussioner).
Det var hemskt roande att se den förvirrade osäkerheten i deras ögon när de såg mig och hur de dividerade i sina huvuden om jag verkligen kunnat bli SÅ fet bara eller om det var bebis på gång ;)))))
Så här såg jag ut då.
Idag är det iaf 99 dagar kvar om det går som det ska. Det är ju en milstolpe det oxå!
tisdag 9 april 2013
Allt går att göras onyttigt!!
Men hon är ju inte så onyttig tänker ni! Melon och jordgubbar är ju rena hälsobomben!!!
......…..............
..............
.........
......
Well, you didn't see this one coming!!
#VANILJSÅÅÅÅÅS!!!!
lördag 6 april 2013
Lycka i en baden-baden!
Min nya fantastiska barnmorska på spec mvc tipsade mig om att jag skulle skaffa mig en baden-baden för att avlasta kroppen lite. Eftersom jag ligger alltjämt hela tiden så blir foglossning och sån skit tydligen VÄRRE för mig. Hahaha!!! (Nu är det väl bara pest som saknas så har jag väl drabbats av allt :D )
Hur som helst. Sagt och gjort, det köptes en stol. Och den är sannerligen ett mirakel! 85% av alla krämpor försvinner när jag ligger i den och bara det att man kan småjustera liggläget gör den till gudasänd!
MEN INTE NOG MED DET!! Helt plötsligt är jag lite mobil igen. Jomenvisst! Jag kan ligga i hallen om jag vill. Eller på toan om jag skulle få lust till det (eller mja, vår toa rymmer knappt toastolen, så det är väl lite väl optimistiskt). Men ni hajjar.
Men idag kom min briljanta sambo på den fantastiska idén att jag ju faktiskt också kunde bylta på mig kläder och ligga i stolen i solen på balkongen.
Och så kånkades jag ut dit. Och där låg jag i 4 timmar. Stickade, lyssnade på podcasts men framför allt så spann hela mitt inte som en katt i ett land gjort av grädde! Frisk luft och sol mot hud, inte varje dag jag får det om man säger så. Sambon servade mig med melon och den lycka som de här 4 timmarna har gett mig kommer jag kunna leva i veckor på! Och bebisen verkade njuta lika mycket som jag för hen buffade liksom så förnöjt därinne under hela tiden.
Hur som helst. Sagt och gjort, det köptes en stol. Och den är sannerligen ett mirakel! 85% av alla krämpor försvinner när jag ligger i den och bara det att man kan småjustera liggläget gör den till gudasänd!
MEN INTE NOG MED DET!! Helt plötsligt är jag lite mobil igen. Jomenvisst! Jag kan ligga i hallen om jag vill. Eller på toan om jag skulle få lust till det (eller mja, vår toa rymmer knappt toastolen, så det är väl lite väl optimistiskt). Men ni hajjar.
Men idag kom min briljanta sambo på den fantastiska idén att jag ju faktiskt också kunde bylta på mig kläder och ligga i stolen i solen på balkongen.
Och så kånkades jag ut dit. Och där låg jag i 4 timmar. Stickade, lyssnade på podcasts men framför allt så spann hela mitt inte som en katt i ett land gjort av grädde! Frisk luft och sol mot hud, inte varje dag jag får det om man säger så. Sambon servade mig med melon och den lycka som de här 4 timmarna har gett mig kommer jag kunna leva i veckor på! Och bebisen verkade njuta lika mycket som jag för hen buffade liksom så förnöjt därinne under hela tiden.
onsdag 3 april 2013
Man vet att man gått upp 14 kg...
...innan man ens nått vecka 26 när folk går från att säga att "Åååå vilka fina gravidkurvor" till "jamen det där kommer du säkert promenera bort sen"och "det är säkert massa vatten som du vätskat på dig".
Kombon gravid, överdrivet hungrig och sängliggande och väldans uttråkad är inte den bästa för formen måste jag säga. När höjdpunkterna på dagen är när man får äta och man har ALL TID I VÄRLDEN att göra det på så blir det lätt att hela dagen får bli fylld av höjdpunkter. Och då blir man 14 kg tyngre trots att man bara har 7-800 gram bebis i magen!
Kombon gravid, överdrivet hungrig och sängliggande och väldans uttråkad är inte den bästa för formen måste jag säga. När höjdpunkterna på dagen är när man får äta och man har ALL TID I VÄRLDEN att göra det på så blir det lätt att hela dagen får bli fylld av höjdpunkter. Och då blir man 14 kg tyngre trots att man bara har 7-800 gram bebis i magen!
fredag 29 mars 2013
Hejja sommartid!!!
ALDRIG har jag väl sett fram emot att förlora en timme i ett nafs så mycket som nu. På söndag kommer jag en timme närmre säkra veckor utan att behöva genomlida 60 jäkla skitminuter.
Så idag säger vi YAY för sommartid!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så idag säger vi YAY för sommartid!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag hycklar med mitt stickande!
Jag stickat 2 Butt-ugly bebiskoftor och har nu påbörjat mitt senaste stickalster, en bebiströja. (Att bero på Butt... Billy, lever han ännu och vad gör han nu för tiden?)
På grund av mitt tillstånd har jag inte vågat köpa en endaste bebispryl. Inte en endaste lilla socka har jag köpt. Jag fönstershoppar bebiskläder så gott som dagligen (ja, alltså nät-fönstershoppar) men köper inget pga rädsla för att jinxa graviditeten eller för att bespara mig nån slags dubbel sorg om nåt skulle gå illa och jag sen bara sitter kvar ensam med de där satans volangbebisstrumporna i storlek pytte.
Det är som att jag blundar för att mina fula stickexperiment ju OXÅ är bebisgrejer som kan jinxa loss. Eller det faktum att hur hemskt vore det inte, om det nu inte skulle gå bra, att det enda jag har kvar är 3 illa stickade ursäkter till babyplagg.
Nåja, det fördriver tiden på ett utmärkt sätt och fungerar säkert alldeles utomordentligt som tändvirke om inte annat.
Senaste projektet:
På grund av mitt tillstånd har jag inte vågat köpa en endaste bebispryl. Inte en endaste lilla socka har jag köpt. Jag fönstershoppar bebiskläder så gott som dagligen (ja, alltså nät-fönstershoppar) men köper inget pga rädsla för att jinxa graviditeten eller för att bespara mig nån slags dubbel sorg om nåt skulle gå illa och jag sen bara sitter kvar ensam med de där satans volangbebisstrumporna i storlek pytte.
Det är som att jag blundar för att mina fula stickexperiment ju OXÅ är bebisgrejer som kan jinxa loss. Eller det faktum att hur hemskt vore det inte, om det nu inte skulle gå bra, att det enda jag har kvar är 3 illa stickade ursäkter till babyplagg.
Nåja, det fördriver tiden på ett utmärkt sätt och fungerar säkert alldeles utomordentligt som tändvirke om inte annat.
Senaste projektet:
torsdag 28 mars 2013
Bra besked, tuttar och karate kid
Idag har jag varit hos läkaren och mätt livmodertappen och det visar sig att kombinationen superslöfock och muttmedicin fungerar ypperligt när man har cervixinsufficiens. Och min tapp har växt! Ja gott folk, den har VÄXT. Den är faktiskt nästan normal nu, ja förutom att den inte orkar om jag står och går nån längre tid. Men annars, nästan normal!!
Mina tuttar dom växer, och växer, och växer. En milstolpe i graviditeter brukar ju vara när man inte längre ser sina tår för att magen är i vägen. Men min kropp verkar ha missförstått och snart ser jag inte längre min tjocka mage för att brösten är i vägen. Eller tårna heller för den delen. Så här ser jag ut idag vecka 23+5 på läkarspråk (slutet av vecka 24 hos oss vanligt fölk). Jag ser kissnödig ut på bilden och det är för att jag förmodligen är det. Vore konstigt om jag lyckats ta en bild på nån av de 5% på dygnet då jag inte är det.
Onga därinne blir starkare för varje minut och tränar ofta och gärna kickboxning på min kissblåsa. Det är jätteskönt, verkligen. Bättre inkontinensträning finns inte.
Ha en fin påsk!!
Mina tuttar dom växer, och växer, och växer. En milstolpe i graviditeter brukar ju vara när man inte längre ser sina tår för att magen är i vägen. Men min kropp verkar ha missförstått och snart ser jag inte längre min tjocka mage för att brösten är i vägen. Eller tårna heller för den delen. Så här ser jag ut idag vecka 23+5 på läkarspråk (slutet av vecka 24 hos oss vanligt fölk). Jag ser kissnödig ut på bilden och det är för att jag förmodligen är det. Vore konstigt om jag lyckats ta en bild på nån av de 5% på dygnet då jag inte är det.
Onga därinne blir starkare för varje minut och tränar ofta och gärna kickboxning på min kissblåsa. Det är jätteskönt, verkligen. Bättre inkontinensträning finns inte.
Ha en fin påsk!!
onsdag 27 mars 2013
Att bli biten i rumpan
Man tycker att man är jättesmart när man får sina naglar fixade i sånt där modernt nagelgrejs som ska hålla sig snyggt i flera veckor. Man tänker "hey, vad fräckt och härligt att ha fina naglar att blicka ner på när man är sängbunden. Lite glamour i all den här för övrigt fullkomligt oglamourösa tillvaro"
Verkligen. Jättesmart.
Om man inte vore pank.
Om det inte vore så att skiten måste tas bort på salong.
Om man inte vore just sängbunden och inte kan varken refilla eller ta bort det hele.
Så då får man ligga och titta på naglar som mer och mer ser ut som en konstig sjukdom. Eller som att man utsatts för nån slags grym tortyr där man med tång dragit ut naglarna till hälften.
Det finns en räddning som jag sysslar med ibland. Om man tar av sig glasögonen, kisar halvhårt med ögonen och håller handen en bit bort så ser det nästan ut som att man har längre fingrar med en kort nagel på bara. Det blir en slags budget-fingerförlängning. Och det är ju..bra?!
Verkligen. Jättesmart.
Om man inte vore pank.
Om det inte vore så att skiten måste tas bort på salong.
Om man inte vore just sängbunden och inte kan varken refilla eller ta bort det hele.
Så då får man ligga och titta på naglar som mer och mer ser ut som en konstig sjukdom. Eller som att man utsatts för nån slags grym tortyr där man med tång dragit ut naglarna till hälften.
Det finns en räddning som jag sysslar med ibland. Om man tar av sig glasögonen, kisar halvhårt med ögonen och håller handen en bit bort så ser det nästan ut som att man har längre fingrar med en kort nagel på bara. Det blir en slags budget-fingerförlängning. Och det är ju..bra?!
måndag 18 mars 2013
Hur stora kan bröst bli?
Ja, utan externt fyllningsmaterial alltså. Jag är bara i vecka 23 men mina bröst verkar tro att de oxå innehåller en varsin bebis för de växer i rekordfart och har nu uppnått storleken av 2 medelstora magar i vecka 18-19. Och då är det inte ens mjölk i asen ännu!!! Min BH-storlek låter som ett skämt (65HH) och jag är lite rädd för att jag kommer att bräcka kvinnan i länken nedan när mjölkfabriken sätter igång.
Hur kan man mjölka (höhö) denna situation bäst? Blir man rik av att ha sådana där doningar? Turnerar man runt och visar upp att man har de största naturliga brösten i världen?
Bra att ha ett namn på kvinnan iallafall då att jag kan kontakta henne och höra om hon har några avlagda BHar att sälja!
http://nyheter24.se/noje/kandisar/581484-bildextra-hon-har-varldens-storsta-naturliga-brost
Hur kan man mjölka (höhö) denna situation bäst? Blir man rik av att ha sådana där doningar? Turnerar man runt och visar upp att man har de största naturliga brösten i världen?
Bra att ha ett namn på kvinnan iallafall då att jag kan kontakta henne och höra om hon har några avlagda BHar att sälja!
http://nyheter24.se/noje/kandisar/581484-bildextra-hon-har-varldens-storsta-naturliga-brost
Nattlig reflektion!
Jag vaknade i vanlig ordning mitt i natten eftersom jag precis som alla andra kvällar skjutit att ta min medicin (för att stärka livmodertappen) och sovit med timmesintervaller istället. Så den tid då jag "ska" ta medicinen har blivit 2 på natten och det är ju mindre praktiskt.
Efter att tabletten inmundigats (väldigt felvalt ord eftersom den inte stoppas i munnen utan långt därifrån) så vaknar jag alltid till för mycket för att somna om så då gör jag min standardvända i sociala medier (tråkigt eftersom ingen utom "The Kardashians gör nåt på nätterna"), bloggar och tidningar.
Och vad skådar mitt norra öga denna natt om inte det faktum att Sylvia Vrethammar verkar ha bytt ut Per Gessle i Gyllende tider!! Det är väl fantastiskt!!! För det KAN VÄL INTE vara Per på de där pressbilderna?! För i så fall passar deras nya singel känslan av att beskåda denna bild "man blir yr"
lördag 16 mars 2013
Att möblera om varje vecka?!
Under lång tid har vi varit alldeles konfunderade här hemma över grannarna ovanför oss. 2-3 ggr per vecka så drar de runt möbler och är allmänt stökiga i 30-40 minuter.
Vi har haft teorier om allt från tvångsmässigt ommöblerande till slagsmål med möbler som tillhygge.
Och idag slog det mig. Kan det vara så att de dammsuger?! SKA man göra det så ofta? Det låter ju helt orimligt utifrån vår dammsugningsfrekvens men ljudet stämmer ju verkligen.
Kram från smutsungen!
Posted using BlogPress from my iPhone
Vi har haft teorier om allt från tvångsmässigt ommöblerande till slagsmål med möbler som tillhygge.
Och idag slog det mig. Kan det vara så att de dammsuger?! SKA man göra det så ofta? Det låter ju helt orimligt utifrån vår dammsugningsfrekvens men ljudet stämmer ju verkligen.
Kram från smutsungen!
Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 14 mars 2013
Skämt/lögn? Hårfin skillnad
Här är min internationella-kvinnodagen-bukett som jag fick av min sambo (dock dagen efter).
På själva dagen beklagade jag mig besviket och förvånat över att jag inte fick ens en sketen blomma på självaste KVINNOdagen, dagen dedikerad mitt kön! Jag skämtade SÅKLART men min inlevelseförmåga var kanske lite för bra så själva skämtdelen missades nog lite.
Så dagen efter kom han lite ursäktande med dessa blommor eftersom han "så klumpigt glömt dagen innan". Och det måste sägas att min kille är lååångt ifrån en toffel så han måste verkligen trott att detta var viktigt på riktigt (ja alltså dagen är ju det, men presentandet).
Och vet ni, jag tänker inte berätta att jag skämtade. HA! En dag till om året då man får fina blommor skadar inte!! Även om jag kommer brinna i helvetet för det. För jag kan alltid hänvisa till att jag skämtade om/när jag blir påkommen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 13 mars 2013
Ingen svårmor direkt!
För en miljon år sedan när jag var ung (18år) så lekte jag vuxen tillsammans med min första riktiga (besvarade) kärlek. Vi köpte bostadsrätt, veckohandlade och förlovade oss (ja alltså fast då blev det lite för vuxet för mig och jag gjorde slut en månad senare).
Den här karln (pojken) hade en mamma som kallade sig själv för svårmor som en rolig ordvits på svärmor men pausade alltid efter att hon sagt det tills att hon fick en protest mot att hon skulle vara just svår. Bara det att jag tyckte ju att hon verkligen var det. Halva anledningen till att jag tyckte så var för att hon inte alls hade koll på det här med gränser och inkräktade verkligen i vårt liv. Andra halva anledningen var nog att jag var en dum unge som inte uppskattade när någon genuint försökte hjälpa till.
Nu när jag har några (många) år till på nacken så har jag dels förstått att en moders relation till sin lilla son (jag lyckas alltid välja lillebrorsorna) alltid kommer att vara speciell och han kommer aldrig att bli helt vuxen i mammans ögon. Men oxå att det kan vara nåt jäkla bra (för mig oxå :) ).
Min nuvarande svärmor är en redig finsk (fantastisk) kvinna som också genuint vill hjälpa till med allt hon kan men med den lilla (och väldigt avgörande) skillnaden att hon ringer mig och erbjuder allt hon kan och vill hjälpa till med som en härlig buffémeny och sen får jag/vi plocka vad vi vill från den. Det tvingas inte på nånting.
Och även om det verkligen går emot min natur att ta emot hjälp så måste man ibland inse att man i vissa (sängliggande) tillstånd är lika med en korsning av en amöba och en kokt grönsak. Så i förrgår sa jag att hon gärna fick laga lite middag åt oss.
Så igår kom sambon hem med ett lättat brett grin över hela ansiktet. Han skulle slippa laga middag för första gången på 3 månader för han hade hämtat en stor ugnsform med lasagne med tillhörande sallad hos sin mamma. Fantastiskt!
Imorse när han vaknade så sa han förbryllat att han sovit bättre inatt än på riktigt länge.
Hahaha, det står klart att jag bränner ut min älskade man när han blir så rofylld av en liten liten mikropaus där han slipper laga EN middag..
Nu ska jag värma en bit av lasagnen till lunch och uppskatta min svärmor som inte är ett dugg svår.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Den här karln (pojken) hade en mamma som kallade sig själv för svårmor som en rolig ordvits på svärmor men pausade alltid efter att hon sagt det tills att hon fick en protest mot att hon skulle vara just svår. Bara det att jag tyckte ju att hon verkligen var det. Halva anledningen till att jag tyckte så var för att hon inte alls hade koll på det här med gränser och inkräktade verkligen i vårt liv. Andra halva anledningen var nog att jag var en dum unge som inte uppskattade när någon genuint försökte hjälpa till.
Nu när jag har några (många) år till på nacken så har jag dels förstått att en moders relation till sin lilla son (jag lyckas alltid välja lillebrorsorna) alltid kommer att vara speciell och han kommer aldrig att bli helt vuxen i mammans ögon. Men oxå att det kan vara nåt jäkla bra (för mig oxå :) ).
Min nuvarande svärmor är en redig finsk (fantastisk) kvinna som också genuint vill hjälpa till med allt hon kan men med den lilla (och väldigt avgörande) skillnaden att hon ringer mig och erbjuder allt hon kan och vill hjälpa till med som en härlig buffémeny och sen får jag/vi plocka vad vi vill från den. Det tvingas inte på nånting.
Och även om det verkligen går emot min natur att ta emot hjälp så måste man ibland inse att man i vissa (sängliggande) tillstånd är lika med en korsning av en amöba och en kokt grönsak. Så i förrgår sa jag att hon gärna fick laga lite middag åt oss.
Så igår kom sambon hem med ett lättat brett grin över hela ansiktet. Han skulle slippa laga middag för första gången på 3 månader för han hade hämtat en stor ugnsform med lasagne med tillhörande sallad hos sin mamma. Fantastiskt!
Imorse när han vaknade så sa han förbryllat att han sovit bättre inatt än på riktigt länge.
Hahaha, det står klart att jag bränner ut min älskade man när han blir så rofylld av en liten liten mikropaus där han slipper laga EN middag..
Nu ska jag värma en bit av lasagnen till lunch och uppskatta min svärmor som inte är ett dugg svår.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Vad man trodde man skulle sakna...
... Och vad man saknar är inte samma sak kan jag konstatera.
Jag trodde jag skulle sakna:
- Vin och alkohol (salongsberusade middager med vänner sent inpå natten)
- Ostar
- Sushi
- Swingerspartyn (men NÄ, skulle bara se om ni var med!!)
Vad jag saknar:
- Räserkiss!!! (finns inget så frustrerande som att rusa sprängkissnödig till toaletten, kasta sig ner på sitsen för att sen.... småskvätta och mes-skvala fram kisset i en kvart)
- ohämmat förtärande av valfria värktabletter vid migrän ( en sketen liten Alvedon vid vilken värk som helst är ett SKÄMT). Inget slår en härlig treo comp-imigran-cocktail!
-Att jobba! Försök att se det som en semester sa min mamma. Men i min säng finns varken rakade ben, solsken eller spritiga mojitos
Nu ska jag gå på toa och droppkissa ut en liter saft!
Kram kram
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag trodde jag skulle sakna:
- Vin och alkohol (salongsberusade middager med vänner sent inpå natten)
- Ostar
- Sushi
- Swingerspartyn (men NÄ, skulle bara se om ni var med!!)
Vad jag saknar:
- Räserkiss!!! (finns inget så frustrerande som att rusa sprängkissnödig till toaletten, kasta sig ner på sitsen för att sen.... småskvätta och mes-skvala fram kisset i en kvart)
- ohämmat förtärande av valfria värktabletter vid migrän ( en sketen liten Alvedon vid vilken värk som helst är ett SKÄMT). Inget slår en härlig treo comp-imigran-cocktail!
-Att jobba! Försök att se det som en semester sa min mamma. Men i min säng finns varken rakade ben, solsken eller spritiga mojitos
Nu ska jag gå på toa och droppkissa ut en liter saft!
Kram kram
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 12 mars 2013
Min gravidmentor -Snooki!
Eftersom jag inte träffar så mycket folk nu (ingen) förutom sambon så får man ta sina gravidtips där man snubblar över dem.
Jag snubblar ofta över tv-programmet "Snooki och JWoww" på kanalen MTV (som visar sig inte ALLS vara en musikvideokanal längre?!?!?!)
Man kan ha åsikter om att jag snubblar omkring där och har mig, men när man tittar på tv 18 timmar per dygn så får man en helt ny kvalitetsmåttstock och på den hamnar program som "unga mödrar" högt och "keeping up with The Kardashians" nästan i topp!
Snooki är för tillfället gravid (i programmet, det verkar råda konstant flera års fördröjning på dessa dokusåpor så hon kanske egentligen har en 7-åring nu). Igår fick jag lära mig av henne att det är farligt för gravida att vara bajsnödiga. Hon uttryckte det som att när du är "packing", The baby is "packing". Och det lät ju väldigt oroväckande med en förstoppad bebis. Eller ens om hon menade att min förstoppning klämmer ihop bebis så är det en bild jag inte vill ha i huvudet.
Mitt problem är att jag gör nr 2 kanske 1 gång i veckan. Och inte mig emot normalt sett eftersom nr 2:ande är ett riktigt skitgöra (höhö). Som alla vet förvandlas också ens bajs till cement som i ett magiskt trollslag så fort clearblue digital slår om till "gravid".
Så nu har jag bestämt mig för att börja ta hand om magen min (ja alltså inte jag, det blir ju sambon som får göra det) och börja hutta Lactolos dagligen.
Så tack för det Snooki! No more miniförlossningar en gång i veckan!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag snubblar ofta över tv-programmet "Snooki och JWoww" på kanalen MTV (som visar sig inte ALLS vara en musikvideokanal längre?!?!?!)
Man kan ha åsikter om att jag snubblar omkring där och har mig, men när man tittar på tv 18 timmar per dygn så får man en helt ny kvalitetsmåttstock och på den hamnar program som "unga mödrar" högt och "keeping up with The Kardashians" nästan i topp!
Snooki är för tillfället gravid (i programmet, det verkar råda konstant flera års fördröjning på dessa dokusåpor så hon kanske egentligen har en 7-åring nu). Igår fick jag lära mig av henne att det är farligt för gravida att vara bajsnödiga. Hon uttryckte det som att när du är "packing", The baby is "packing". Och det lät ju väldigt oroväckande med en förstoppad bebis. Eller ens om hon menade att min förstoppning klämmer ihop bebis så är det en bild jag inte vill ha i huvudet.
Mitt problem är att jag gör nr 2 kanske 1 gång i veckan. Och inte mig emot normalt sett eftersom nr 2:ande är ett riktigt skitgöra (höhö). Som alla vet förvandlas också ens bajs till cement som i ett magiskt trollslag så fort clearblue digital slår om till "gravid".
Så nu har jag bestämt mig för att börja ta hand om magen min (ja alltså inte jag, det blir ju sambon som får göra det) och börja hutta Lactolos dagligen.
Så tack för det Snooki! No more miniförlossningar en gång i veckan!
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 10 mars 2013
Magen vecka 22
Hudsjukdomen jag fått (pityriasis rosea) har slutat klia som helvetet själv och utslagen har bleknat lite (YAY!!). Jag ser dock fortfarande ut som en fet prickigkorv-bebis på hela kroppen och tittar man noga ser man det på denna bild oxå (trots ljuset)
Nu är jag i vecka 22 och magen börjar synas på riktigt även om jag mest känner mig som en knubbig tonåring.
Oklart dock hur magen sett ut om jag inte toksvullat de senaste 12 veckorna!
Kofta nr 2 har börjat stickas och det visar sig att jag inte lärde mig ett skit av att sticka den första. Den här blir nämligen lika Butt-ass-ugly!
Nu orkar jag inte skriva mer, för jag har så mycket annat att stå i (ligga på rygg i sängen, ligga på höger sida i sängen, ligga på vänster sida, titta på tv:n i sängen, ligga och dumglo på sambon i sängen (han är fin)...)
Kram kram!!
Nu är jag i vecka 22 och magen börjar synas på riktigt även om jag mest känner mig som en knubbig tonåring.
Oklart dock hur magen sett ut om jag inte toksvullat de senaste 12 veckorna!
Kofta nr 2 har börjat stickas och det visar sig att jag inte lärde mig ett skit av att sticka den första. Den här blir nämligen lika Butt-ass-ugly!
Nu orkar jag inte skriva mer, för jag har så mycket annat att stå i (ligga på rygg i sängen, ligga på höger sida i sängen, ligga på vänster sida, titta på tv:n i sängen, ligga och dumglo på sambon i sängen (han är fin)...)
Kram kram!!
tisdag 5 mars 2013
Porträtt av mig!
Syrrans 5-åriga dotter ritade av mig i helgen och har på ett mycket observant sett noterat att mitt arsle och mina bröst har blivit 2 rejält framträdande "feutures" på min kropp! Tydligen har jag även en rejäl grisnäsa, men är väldigt glad.
Jag har oxå en hårig bebis i magen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har oxå en hårig bebis i magen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)