Jag alltså. Hela tiden. Min kropp verkar nämligen vara lite (JÄTTE) dum i huvudet. Jag har börjat inse att den helt har missuppfattat graviditeten och helt sonika gör den baklänges?!?
Den började förbereda sig för förlossning de första veckorna (med förkortad tapp som öppnade sig) och verkar ta de "första graviditetstecknen" nu i slutet.
Jag har nämligen börjat må illa massvis, få ömma tuttar och sover som att jag just fått tillåtelse att sova för första gången i hela mitt liv.
Så det gör jag. HELA TIDEN. Jag somnar vid elvatiden på kvällen, vaknar 4.30 och pussas med min babydaddy som går till jobbet och sen sover jag en hel natt igen och kliver upp (nåja, slår upp ögonen och sätter på tv:n) först vid 12-13?!
Jag som med ett överlägset lugn har pratat om hur eeeenkel sömnbiten kommer att vara för mig när bebisen kommer eftersom jag har ett minimalt sömnbehov och ändå alltid vaknar av mig själv vid 5.30tiden. Nu börjar jag bli riktigt jäkla nervös!!
När jag är vaken roar jag mig mest med att titta på magen och försöka fånga galenskaperna bebisen håller på med där inne.
Här är ett litet smakprov där jag ligger på sidan och det stör tydligen ungen min.
Wow! Vilken action i magen! Så himla häftigt! Tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaTack själv för att du tycker det är intressant :D Lider helvetets alla kval när jag publicerar bilder och sånt på magen. Jag tänker att folk aka känna att "jag skiter väl i din jävla mage, tror du att du är sen första gravida kvinnan eller nåt va?!" ;)
RaderaNeeej det är jätteroligt! Superhäftigt ju! Mer mage! :D /Maria
SvaraRaderaHaha, be careful what you wish for ;)
Radera