... Och jag börjar inse det sjuka i det när jag trots allt går in i vecka 27 imorgon.
Närmaste familjen vet och 2-3 vänner men sen har jag liksom inte pallat att någon mer ska veta eftersom jag varit så orolig kring riskerna kring denna graviditet.
Jag undrar vad mina kollegor tror att jag sysslar med eftersom jag är helt sjukskriven sen 12 veckor. Jag gissar att jag "har" allt från psykiska problem till cancer när det pratas kring lunchbordet. Det kittlar lite i tanken av att tänka att de kanske analyserat fram att jag verkligen är typen som gör självmordsförsök, får lungcancer (av massa smygrökning?!) eller utvecklat svår alkoholism. Inget av detta är ju såklart kul, men tanken av hur de analyserat vad som är mest rimligt för mig är spännande. De har knappast kommit fram till att jag är gravid med cervixinsufficiens liksom.
Anledningen till att jag inte velat att någon ska veta är väl oxå att jag inte vill behöva förklara hela situationen kring varför jag måste vara mer eller mindre helt sängliggande. Det blir för privat och hela situationen har varit ett mindre trauma för mig.
Men nu när jag börjar hämta mig lite och faktiskt inte fött för tidigt ännu (PEPPAR PEPPAR) så börjar jag känna mig mer mogen att dela med mig av det hela även om jag knappast kommer gå ut stort med det hela på Facebook (fast det har lika mycket att göra med att jag tycker sånt är fånigt...som om den där ytliga bekanta jag träffade på en fest 98 skulle bry sig om innehållet i min mage)
Hur som helst har jag vecka 30 som nåt slags delmål. Efter det kommer jag iaf inte DÖLJA att jag är gravid. Och jag har oxå bett de jag känner att undvika att skriva nåt om det på fejjan.
I helgen berättade jag dock för mina mostrar och morbröder (jag låg i en fotölj bakom själva middagsbordet på en träff de hade. Man skulle kunna skriva en hel sketch kring den synen kan jag säga. Jag låg där som ett mähä och försökte ropa mig in i diskussioner).
Det var hemskt roande att se den förvirrade osäkerheten i deras ögon när de såg mig och hur de dividerade i sina huvuden om jag verkligen kunnat bli SÅ fet bara eller om det var bebis på gång ;)))))
Så här såg jag ut då.
Idag är det iaf 99 dagar kvar om det går som det ska. Det är ju en milstolpe det oxå!
