Ingen svårmor direkt!

För en miljon år sedan när jag var ung (18år) så lekte jag vuxen tillsammans med min första riktiga (besvarade) kärlek. Vi köpte bostadsrätt, veckohandlade och förlovade oss (ja alltså fast då blev det lite för vuxet för mig och jag gjorde slut en månad senare).

Den här karln (pojken) hade en mamma som kallade sig själv för svårmor som en rolig ordvits på svärmor men pausade alltid efter att hon sagt det tills att hon fick en protest mot att hon skulle vara just svår. Bara det att jag tyckte ju att hon verkligen var det. Halva anledningen till att jag tyckte så var för att hon inte alls hade koll på det här med gränser och inkräktade verkligen i vårt liv. Andra halva anledningen var nog att jag var en dum unge som inte uppskattade när någon genuint försökte hjälpa till.

Nu när jag har några (många) år till på nacken så har jag dels förstått att en moders relation till sin lilla son (jag lyckas alltid välja lillebrorsorna) alltid kommer att vara speciell och han kommer aldrig att bli helt vuxen i mammans ögon. Men oxå att det kan vara nåt jäkla bra (för mig oxå :) ).

Min nuvarande svärmor är en redig finsk (fantastisk) kvinna som också genuint vill hjälpa till med allt hon kan men med den lilla (och väldigt avgörande) skillnaden att hon ringer mig och erbjuder allt hon kan och vill hjälpa till med som en härlig buffémeny och sen får jag/vi plocka vad vi vill från den. Det tvingas inte på nånting.

Och även om det verkligen går emot min natur att ta emot hjälp så måste man ibland inse att man i vissa (sängliggande) tillstånd är lika med en korsning av en amöba och en kokt grönsak. Så i förrgår sa jag att hon gärna fick laga lite middag åt oss.

Så igår kom sambon hem med ett lättat brett grin över hela ansiktet. Han skulle slippa laga middag för första gången på 3 månader för han hade hämtat en stor ugnsform med lasagne med tillhörande sallad hos sin mamma. Fantastiskt!

Imorse när han vaknade så sa han förbryllat att han sovit bättre inatt än på riktigt länge.

Hahaha, det står klart att jag bränner ut min älskade man när han blir så rofylld av en liten liten mikropaus där han slipper laga EN middag..

Nu ska jag värma en bit av lasagnen till lunch och uppskatta min svärmor som inte är ett dugg svår.





- Posted using BlogPress from my iPhone