Tjockman!

Jag försöker skylla min tjockma på bebis men jag vet inte riktigt om någon som ätit jämte mig de senaste månaderna helt köper det.


Ps. Morötterna ligger mest där "for show" liksom.

- Posted using BlogPress from my iPhone

De berömda spökveckorna..

Mitt drömyrke har alltid varit barnmorska så mitt intresse och min kunskap kring graviditeter är vida. Det är så nära löjligt det kan bli för en människa som aldrig tidigare har varit gravid när jag tidigare suttit och pratat om symptom och droppat faktoider som om de vore självupplevda.

När min syster var gravid satt jag en gång på ett tåg och ringde förlossningen åt henne (hon ville inte ringa själv för att det var för att hon kände sig dum och osäker). För att kunna få rådgivning var jag tvungen att låtsas att jag var min syster. Blickarna från resenären bredvid mig när jag pratar med barnmorskan och säger (med helt platt mage och efter att ha suttit på min plats på tåget i 3-4 timmar) att "Ja, det är så här att jag är gravid i 8:e månaden och jag tror att vattnet eventuellt gick nu när jag just hade sex med min kille" och sen i detalj fick beskriva hur det gick till och doft och konsistens på vattnet med mera.

Hur som helst ... Jag känner gott och väl till spökveckorna och eeeexakt när de inträffar och hur folk reagerar oroligt i onödan på dem. MEN ÄNDÅ kan jag inte låta bli att nervöst börja stressa över att jag ju faktiskt inte KÄNNER att jag är gravid nu. Det sprattlar inte i magen, det värsta illamåendet är över och jag sover inte längre dygnet om. Jag är nästan...normal....fast lite fetare och med gigantiska boobs. Men ändå lurar svarta tankar längst inne som att "nu har den säkert dött". På torsdag får jag dock se för då är det dags för undersökning igen. Tydligen ska man kunna se könet nu om man har tur....iiiih..

Magen med 10 veckors mellanrum

...och här gick man runt och liksom undrade varför jag inte fått någon mage.

Vecka 4



Vecka 15 (14+1)




Man kan oxå se hur sexigheten på kläderna har ökat i takt med varje ny graviditetsvecka.

Brösten håller samtidigt på att långsamt förvandlas till vad som i liggande tillstånd ser ut som 2 enorma utflutna koblaffor.
Det hela är mycket attraktivt sammantaget!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gammal mamma?

Häromdagen fyllde jag 33 år. Jag älskar allt med att fylla år utom det lilla irriterande faktumet att det innebär att man blir äldre... och saker på kroppen hänger lika många centimetrar från ursprungshöjden som antalet år man är efter 30.

Jag har funderat lite på det här med att bli mamma i den här åldern. Inte alls för att jag tycker att jag är gammal men för att alla andra verkar tycka det. Allt från barnmorskor som med sänkt röst pratar om Downs syndrom till släktingar som lättat utbrister "Men DET var väl då verkligen på tiden, vi hade nästan gett upp om dig".
Men i ärlighetens namn så tycker jag att min ålder är perfekt. Jag har hunnit bli mogen (hehe, who am I kidding...men mognare), hunnit med massvis karriärsmässigt och hunnit träffa Mr Right att skaffa barn med. Förhållandemässigt har man ju liksom hunnit göra alla misstag tidigare och övat i olika relationer vilket gör att man har ett fulländat förhållande nu ;)

Allt snack om födelsedagar och hängande kroppsdelar gör mig sugen på bullar, så det ska jag baka nu.

Kram kram





- Posted using BlogPress from my iPhone

Hello baby!

Idag har vi varit och tittat på lilla hen därinne som levde full rövare och hinkade fostervatten som om det vore saft. Barnmorskan kunde se att blåsan var full på ungen (det har den efter mig!). Vi köpte med en dvd-skiva av hela grejen och om jag vore lite smartare skulle jag föra över den till datorn så att jag kunde lägga upp den här, men mina hjärnceller räcker inte till tyvärr.

Det visade sig också att hen troligen inte har Downs syndrom om hen inte tillhör en liten mikropromille av en promille typ (äh, ja det var lite iaf). Om vi säger så här, jag hade inte köpt en lott på de oddsen.

6,5 cm lång från huvud till rumpa vilket tydligen visar på att den ska vara v. 12+3, men vi vet ju exakt när onga blev till så vi fortsätter hävda att hen är 12+2 veckor gammal.

Rädslan för att jinxa... och magisk gravidgörarmat

För varje person som vi berättar om graviditeten för så växer ångesten för jinxning till det dubbla. Jag lever efter att Alanis Morisettes "Ironic" är en sanning, hehe. Den är ett konstant soundtrack i mitt huvud för tillfället. Det är ju inte rimligt nånstans, speciellt eftersom det inte hindrar mig att fortsätta berätta för folk!? Redan i vecka 4 visste alla i både min och sambons familj och nu vet också våra närmsta vänner.

Svårt det där med när man ska berätta. Vissa resonerar så att om det skulle hända nåt vill man ju ändå ha stöd från sina vänner, men jag är nog inte den typen som vill dela sånt med massa folk utan egentligen bara med familjen.

För 3 månader sedan hade vi middag här hemma med 2 andra par, och jag önskar så att jag alls mindes menyn. För nåt magiskt måste det varit i den, för inom 2 månader var samtliga av oss tjejer på middagen på smällen. Känns som att det hade varit bra business -Kom hem till oss på middag och bli gravid. Okej man kanske skulle valt en annan slogan för att inte åtalas för manlig prostitution, men koncepetet....wow!

Å vad hon svullar sen!!

Min kost just nu verkar vara baserad på motsatsen till alla dieter som finns. Jag hade ätit LCHF-kost i nästan ett år innan jag blev på smällen. Inte ätit en grej med socker, älskat kött- och fettmåltider och fnyst åt morötter och frukt. Jag var nästan en sån där sekt-LCHF:are som vill frälsa alla andra också.

Men nu, HA, nu t r y c k e r jag i mig allt som INTE är LCHF. Istället för en redig köttbit med fet sås och sallad och hallon och osötad grädde till efterrätt äter jag nu istället en jätteportion potatisgratäng med majs och snickersglass till efterrätt.

Och jag ska inte ens börja prata om frukten. Jag fantiserar dagligen dreglande om att pressa en liter blandade citrusfrukter och ta det intravenöst!

Jag missbrukar gravidappar också har det visat sig. Senast i skörden är denna nedan där man får lite hålldatum. Man hittar den i AppStore när man söker på gravid, men jag tror man kan kolla på mammasidan.se också!

Imorgon blir det begravning för mig. En vän och gammal skolkamrat som har dött på tok för tidigt. Det är så sorgligt!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 12

Just nu är jag i vecka 12 och slutet av den allra första nedräkningen närmar sig. Missfallsveckorna. 5 dagar kvar till vecka 13 så det är tumhållning på hög nivå här hemma nu. Kubtestet gör vi nästa vecka så det ska ju också se bra ut. Och SEN kan man kanske sluta hålla andan ett tag, eller en minut, för jag hittar säkert nåt annat att oroa mig för.

Det visar sig nämligen att jag inte alls är den där coola gravidmamman som utan bryderier tar sig ett halvt glas vin och har inställningen att "är det meningen att det ska gå bra så är det meningen" LÅNGNÄSA på mig kan man ju säga! Jag är till och med tveksam till att äta fil då det kan innehålla någon mikropromille alkohol som man hunnit förbränna innan man ens hunnit svälja skiten. Nä, jag är mathitlern som får servitriser att börja gråta när jag ifrågasätter deras kunskaper om råvarorna i maten.

Vad har hänt i kroppen min hittills då? Först och främst har jag varit med om något som jag skulle vilja kalla för en bröstexplosion, och då var min barm inte alls blygsam innan heller. Men nu, ujujuj, det ser redan ut som en överdriven tuttförstoring. Och även om min sambo står flinande och gör bägge tummarna upp mer eller mindre dagligen så kan jag inte låta bli att fundera över 2 saker. Vad tusan händer när det ska komma mjölk i de här asen?? Och hur ska det gå för min rygg?

Sen är det vanliga grejer som illamående, tuttvärk, trötthet och lätt huvudvärk.

2 hormonepisoder har jag haft hittills. Jättegråten till en fin episod på V75 när det gick bra för en häst som var lite underdog och lika stor gråt till programmet "gigantiska byggen" där man hyllade några järnarbetare som byggt en stor bergodalbana genom att de själva fick åka en tur med den. Helt logiskt alltså. Vem skulle inte lyckogrina till det liksom?

De senaste 2 veckorna har mina kläder börjat strama som satan över magen och jag kan se att jag fått lite put/fläsk runt och under naveln. Så här såg det ut 28/12!

Hur bebis hamnade i magen?

Korta versionen: Vi låg med varandra och jag hade ägglossning!

Långa versionen: Jag hade varit på jobbresa och kom hem ganska sent (och lite glad i hatten efter ett glas vin eller 2 på tåget). Hemma väntade vad man skulle kunna kalla för en sån därna romantisk handling från partner (överraskningsromantikkväll). Och nu pratar vi tunga artilleriet. Så där så att man nästan misstänker frieri om ens partner inte vore emot trams (!?) som giftermål.

Tända ljus i hela lägenheten, mousserande vin, röda rosor, en tänd brasa (på repeat i tv-version), och en fantastisk middag med "a lot of effort put in it" (och a lot of ost för det är så jag gillar det).

Sen låg vi med varandra och jag hade ägglossning.

                                          


















Bevis på romansandet!