Fick en fråga i min ena mammagrupp på Facebook från en mamma-bekant (ja, man har ju massa sådana nu) om nån inte ville ut och springa (löpträna) 7-8km med barnvagnarna.
Detta var mitt svar:
Alltså löpning låter fantastiskt...om det inte vore för den lilla detaljen att
1. Min kropp sakta men säkert har transformerats till en jäsdeg. Jäsningsprocessen är mycket framgångsrik och har pågått i några år nu!
2. Jag har aldrig sprungit längre än 5km i hela mitt LIV. Och när det skedde vägde jag 55kg och var vältränad.
3. Jag väger inte 55kg eller är vältränad.
4. Min hjärna verkar försätta min kropp i nåt slags handlingsförlamat tillstånd så fort jag ens börjar tänka på träning. Eller tänker på att jag kanske borde börja tänka på träning.
Dock finns det ett kryphål. Och det är promenader och jag går gärna, lätt och ledigt både 1 och 1,5 mil. Min hjärna och min degkropp tror nämligen att det bara handlar om att jag söver Sigge så. Så det får jag till nästan varje dag utan varken mentala eller fysiska protester.
Så promenera gör jag gärna med dig XXX men tvingas tyvärr avböja springförslaget 😊
- Posted using BlogPress from my iPhone
