För han ser ut som att han just ska till och tokdreggla för varje ord han säger. Han liksom maler på med tungan sådär som vrålhungriga spädbarn gör.
2. Hur hanterar man egentligen hela tutthistorian? Asen (formally known as bröst) växer fortfarande i rekordfart. Just i detta nu sitter jag i syrrans gamla bikinitop som hon hade när hon ammade sist. Betvivlar man detta kan man enkelt få det bekräftat genom en snabb blick kring bröstvårtehöjd på kupan som stoltserar med en prima rund och rejäl mjölkfläck! Man kan oxå konstatera att sjukskrivna jag är rätt äcklig (som inte tvättar överdelen innan jag tar den på mig). Det andra man kan konstatera är att syrran och jag har identiska gravidboobisar, iaf när det kommer till bröstvårteplaceringen.
Köpa en bh nu när det är 10-13 veckor kvar av denna graviditet känns ju dumt för mina amningsbröst lär ju inte passa i den ändå. Och bh-löst är INGET alternativ (snubbelrisken är för stor).
3. Jag har fått gravidfötter redan. Sånadär knubbiga bebisfötter (minus len hud och söthet). De har växt 0,5-1 storlek så nu är det karlstorlek på det hele. Man tänkte att man skulle slippa det när man knappt använder fötterna, men icke!
Sen insåg jag att jag faktiskt verkligen har fått den där drömkillen jag alltid velat ha. Den där som (precis som alla andra killar) inte alls fattar meningen med snittblommor (eller blommor alls för den delen) men som ÄNDÅ regelbundet köper hem det till mig bara för att göra lycklig.
Och det är jag! På bilden nedan har jag på ett konstnärligt sätt lyckats få fånga både klumpfoten och senaste blomsterkvasten!
