Det visar sig nämligen att jag inte alls är den där coola gravidmamman som utan bryderier tar sig ett halvt glas vin och har inställningen att "är det meningen att det ska gå bra så är det meningen" LÅNGNÄSA på mig kan man ju säga! Jag är till och med tveksam till att äta fil då det kan innehålla någon mikropromille alkohol som man hunnit förbränna innan man ens hunnit svälja skiten. Nä, jag är mathitlern som får servitriser att börja gråta när jag ifrågasätter deras kunskaper om råvarorna i maten.
Vad har hänt i kroppen min hittills då? Först och främst har jag varit med om något som jag skulle vilja kalla för en bröstexplosion, och då var min barm inte alls blygsam innan heller. Men nu, ujujuj, det ser redan ut som en överdriven tuttförstoring. Och även om min sambo står flinande och gör bägge tummarna upp mer eller mindre dagligen så kan jag inte låta bli att fundera över 2 saker. Vad tusan händer när det ska komma mjölk i de här asen?? Och hur ska det gå för min rygg?
Sen är det vanliga grejer som illamående, tuttvärk, trötthet och lätt huvudvärk.
2 hormonepisoder har jag haft hittills. Jättegråten till en fin episod på V75 när det gick bra för en häst som var lite underdog och lika stor gråt till programmet "gigantiska byggen" där man hyllade några järnarbetare som byggt en stor bergodalbana genom att de själva fick åka en tur med den. Helt logiskt alltså. Vem skulle inte lyckogrina till det liksom?
De senaste 2 veckorna har mina kläder börjat strama som satan över magen och jag kan se att jag fått lite put/fläsk runt och under naveln. Så här såg det ut 28/12!
