De berömda spökveckorna..

Mitt drömyrke har alltid varit barnmorska så mitt intresse och min kunskap kring graviditeter är vida. Det är så nära löjligt det kan bli för en människa som aldrig tidigare har varit gravid när jag tidigare suttit och pratat om symptom och droppat faktoider som om de vore självupplevda.

När min syster var gravid satt jag en gång på ett tåg och ringde förlossningen åt henne (hon ville inte ringa själv för att det var för att hon kände sig dum och osäker). För att kunna få rådgivning var jag tvungen att låtsas att jag var min syster. Blickarna från resenären bredvid mig när jag pratar med barnmorskan och säger (med helt platt mage och efter att ha suttit på min plats på tåget i 3-4 timmar) att "Ja, det är så här att jag är gravid i 8:e månaden och jag tror att vattnet eventuellt gick nu när jag just hade sex med min kille" och sen i detalj fick beskriva hur det gick till och doft och konsistens på vattnet med mera.

Hur som helst ... Jag känner gott och väl till spökveckorna och eeeexakt när de inträffar och hur folk reagerar oroligt i onödan på dem. MEN ÄNDÅ kan jag inte låta bli att nervöst börja stressa över att jag ju faktiskt inte KÄNNER att jag är gravid nu. Det sprattlar inte i magen, det värsta illamåendet är över och jag sover inte längre dygnet om. Jag är nästan...normal....fast lite fetare och med gigantiska boobs. Men ändå lurar svarta tankar längst inne som att "nu har den säkert dött". På torsdag får jag dock se för då är det dags för undersökning igen. Tydligen ska man kunna se könet nu om man har tur....iiiih..