Kim och jag -two peas in a pod

Jag tror aldrig jag har känt så starkt att jag hittat min själsfrände än när jag läste löpet på denna skvallerblaska!! Minus att ingen tjockmobbar mig för det dock!


Var hos läkaren idag och herre min Jesus, det såg fortfarande bra ut. Tappen håller sig rimligt lång och skiten är helt jäkla stängd!!
DET SKA FIRAS! Ikväll är det jag som plockar fram mitt gömda godis (precis som alla andra kvällar) och tröstäter (firar), men jag kommer aldrig bli mätt (Kim förstår preciiiis vad jag menar)!!

När blir frukost lunch?

Mina morgnar

Är inne på min tredje frukost innan klockan slagit 10.30 och funderar lite på hur länge jag kan kalla mina mål för frukost. Den första äts när sambon kliver upp vid 4,30 och sen kör jag på varannan timme tills det är dags för lunch (och maten helt plötsligt blir varm istället tills jag passerat middag och sen börjar jag äta frukost igen vid 20-tiden). Jag är så sjuuuuukt hungrig numera och jag skyller allt på hen därinne som verkar ha blivit värsta svullot! Men jag försöker se det positivt, jag skulle med lätthet överleva både en och 2 svältår.

Jag har börjat kolla på finsk morgon-tv. Jag förstår inte ett jota och det känns inte så värst vidare modernt, men jag känner mig som en hemskt duktig mamma som odlar mitt barns kulturella arv (hen är en fjärdedel finsk). Någon gång i veckan äter jag finska piroger oxå!! Om jag bara börjar säga några random finska ord per dag så måste man väl bara ge mig en guldstjärna i påbråhimlen?!? (Bara det att jag inte kan några finska ord som inte har med snusk eller alkohol att göra och att säga dem stjälper väl hela kalaset?!)

Jag har ett nytt missbruk oxå. Tranbärsjuice! Jag antar att det sorteras under kategorin "craving" eftersom jag vill börja gråta så fort jag har mindre än 2 hela tetror hemma. Dricker väl nån liter på morgonen och borde ha fått i mig tillräckligt denna graviditet för att helt klara mig ifrån urinvägsinfektion för resten av livet. Nu har jag ju aldrig haft nån sån hittills i mitt liv, BUT STILL!!!

Nä hörni, undrar om det inte är dags för en sista frukost innan det strax är dags för lunch.

Hälsningar från fatsot

Måndagsfunderingar!

1. Jag undrar vilken slags missbildning Jamie Oliver har i munnen. Är det nåt medfött eller något han förvärvat under sin livstid? Eller har han helt enkelt konstanta brännsår i munnen efter dagliga provsmakningar av kokhet bea?!
För han ser ut som att han just ska till och tokdreggla för varje ord han säger. Han liksom maler på med tungan sådär som vrålhungriga spädbarn gör.

2. Hur hanterar man egentligen hela tutthistorian? Asen (formally known as bröst) växer fortfarande i rekordfart. Just i detta nu sitter jag i syrrans gamla bikinitop som hon hade när hon ammade sist. Betvivlar man detta kan man enkelt få det bekräftat genom en snabb blick kring bröstvårtehöjd på kupan som stoltserar med en prima rund och rejäl mjölkfläck! Man kan oxå konstatera att sjukskrivna jag är rätt äcklig (som inte tvättar överdelen innan jag tar den på mig). Det andra man kan konstatera är att syrran och jag har identiska gravidboobisar, iaf när det kommer till bröstvårteplaceringen.
Köpa en bh nu när det är 10-13 veckor kvar av denna graviditet känns ju dumt för mina amningsbröst lär ju inte passa i den ändå. Och bh-löst är INGET alternativ (snubbelrisken är för stor).

3. Jag har fått gravidfötter redan. Sånadär knubbiga bebisfötter (minus len hud och söthet). De har växt 0,5-1 storlek så nu är det karlstorlek på det hele. Man tänkte att man skulle slippa det när man knappt använder fötterna, men icke!

Sen insåg jag att jag faktiskt verkligen har fått den där drömkillen jag alltid velat ha. Den där som (precis som alla andra killar) inte alls fattar meningen med snittblommor (eller blommor alls för den delen) men som ÄNDÅ regelbundet köper hem det till mig bara för att göra lycklig.
Och det är jag! På bilden nedan har jag på ett konstnärligt sätt lyckats få fånga både klumpfoten och senaste blomsterkvasten!

Ingen vet att jag är gravid...

... Och jag börjar inse det sjuka i det när jag trots allt går in i vecka 27 imorgon.

Närmaste familjen vet och 2-3 vänner men sen har jag liksom inte pallat att någon mer ska veta eftersom jag varit så orolig kring riskerna kring denna graviditet.

Jag undrar vad mina kollegor tror att jag sysslar med eftersom jag är helt sjukskriven sen 12 veckor. Jag gissar att jag "har" allt från psykiska problem till cancer när det pratas kring lunchbordet. Det kittlar lite i tanken av att tänka att de kanske analyserat fram att jag verkligen är typen som gör självmordsförsök, får lungcancer (av massa smygrökning?!) eller utvecklat svår alkoholism. Inget av detta är ju såklart kul, men tanken av hur de analyserat vad som är mest rimligt för mig är spännande. De har knappast kommit fram till att jag är gravid med cervixinsufficiens liksom.

Anledningen till att jag inte velat att någon ska veta är väl oxå att jag inte vill behöva förklara hela situationen kring varför jag måste vara mer eller mindre helt sängliggande. Det blir för privat och hela situationen har varit ett mindre trauma för mig.

Men nu när jag börjar hämta mig lite och faktiskt inte fött för tidigt ännu (PEPPAR PEPPAR) så börjar jag känna mig mer mogen att dela med mig av det hela även om jag knappast kommer gå ut stort med det hela på Facebook (fast det har lika mycket att göra med att jag tycker sånt är fånigt...som om den där ytliga bekanta jag träffade på en fest 98 skulle bry sig om innehållet i min mage)

Hur som helst har jag vecka 30 som nåt slags delmål. Efter det kommer jag iaf inte DÖLJA att jag är gravid. Och jag har oxå bett de jag känner att undvika att skriva nåt om det på fejjan.

I helgen berättade jag dock för mina mostrar och morbröder (jag låg i en fotölj bakom själva middagsbordet på en träff de hade. Man skulle kunna skriva en hel sketch kring den synen kan jag säga. Jag låg där som ett mähä och försökte ropa mig in i diskussioner).
Det var hemskt roande att se den förvirrade osäkerheten i deras ögon när de såg mig och hur de dividerade i sina huvuden om jag verkligen kunnat bli SÅ fet bara eller om det var bebis på gång ;)))))

Så här såg jag ut då.

Idag är det iaf 99 dagar kvar om det går som det ska. Det är ju en milstolpe det oxå!

Allt går att göras onyttigt!!

Men hon är ju inte så onyttig tänker ni! Melon och jordgubbar är ju rena hälsobomben!!!
......…..............
..............
.........
......




















Well, you didn't see this one coming!!
#VANILJSÅÅÅÅÅS!!!!

Lycka i en baden-baden!

Min nya fantastiska barnmorska på spec mvc tipsade mig om att jag skulle skaffa mig en baden-baden för att avlasta kroppen lite. Eftersom jag ligger alltjämt hela tiden så blir foglossning och sån skit tydligen VÄRRE för mig. Hahaha!!! (Nu är det väl bara pest som saknas så har jag väl drabbats av allt :D )

Hur som helst. Sagt och gjort, det köptes en stol. Och den är sannerligen ett mirakel! 85% av alla krämpor försvinner när jag ligger i den och bara det att man kan småjustera liggläget gör den till gudasänd!

MEN INTE NOG MED DET!! Helt plötsligt är jag lite mobil igen. Jomenvisst! Jag kan ligga i hallen om jag vill. Eller på toan om jag skulle få lust till det (eller mja, vår toa rymmer knappt toastolen, så det är väl lite väl optimistiskt). Men ni hajjar.

Men idag kom min briljanta sambo på den fantastiska idén att jag ju faktiskt också kunde bylta på mig kläder och ligga i stolen i solen på balkongen.
Och så kånkades jag ut dit. Och där låg jag i 4 timmar. Stickade, lyssnade på podcasts men framför allt så spann hela mitt inte som en katt i ett land gjort av grädde! Frisk luft och sol mot hud, inte varje dag jag får det om man säger så. Sambon servade mig med melon och den lycka som de här 4 timmarna har gett mig kommer jag kunna leva i veckor på! Och bebisen verkade njuta lika mycket som jag för hen buffade liksom så förnöjt därinne under hela tiden.

Man vet att man gått upp 14 kg...

...innan man ens nått vecka 26 när folk går från att säga att "Åååå vilka fina gravidkurvor" till "jamen det där kommer du säkert promenera bort sen"och "det är säkert massa vatten som du vätskat på dig".

Kombon gravid, överdrivet hungrig och sängliggande och väldans uttråkad är inte den bästa för formen måste jag säga. När höjdpunkterna på dagen är när man får äta och man har ALL TID I VÄRLDEN att göra det på så blir det lätt att hela dagen får bli fylld av höjdpunkter. Och då blir man 14 kg tyngre trots att man bara har 7-800 gram bebis i magen!